Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Snöstormen fortsatte kring Berget.
Drivorna packade sig runt husen. Det enda som folk hade
att styra efter var skorstenarna, och det hände ändå att
besticket visade galet resultat och man hamnade på orätt
ställe. Nere vid stationen syntes då och då en skymt av
snö-slungaren borra sig väg genom drivorna som en virvelstorm
i vitt, från vilken snöklumpama bombarderade till och med
husen utanför stationsområdet.
Den mänskliga energin stred i det längsta. Mot vilda
naturkrafter och isande snömassor satte man viljans stål och sina
egna varma organismer. Man kämpade dygnen i ända för att
hålla spåren rena, tills man stupade av trötthet och i bästa fall
bars in och kom under tak. Händer och fötter vitnade i de
iskalla greppen och var för alltid förlorade att uppfylla sina
ursprungliga bestämmelser. Näsor och kinder blev förfrusna
och gav ägarna ett falskt sken av försupenhet för hela livet.
En vecka höll man ut. Då var de mänskliga organismerna
utslitna. Fastän viljan ännu stod bi måste man ge sig på nåd
och onåd. Man lät stormen leva rövare bäst den gitte, kröp in
i husen, kokade kaffe och väntade på bättre tider.
De samhälleliga förbindelserna avskars nästan helt och
hållet, och mjölk blev bara ett hägrande begrepp. Småbarnen
höll på att omkomma av brist på näring. Det började likna
Dantes Inferno, där man låg infrusen till munnen och
snappade efter luft, oviss om livet egentligen var värt att leva,
emedan man gärna ville förblanda det tillfälliga med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
