- Project Runeberg -  Malm / 2. Bergets sång /
180

(1914-1919) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

beständiga. Det sänkte sig en stor, tyst frid över det hela,
och ljuden dog bort i den oändliga snön.

Stormen, som tycktes nöjd bara den fått kväsa människorna
och påminna dem om vildmarken, slutade genast. Och en
morgon när man borta i Sibirien orkade titta upp genom
skorstenspipan för att se på vädret syntes en blå kvadrat
genom hålet. Man arbetade sig fram med skyfflar, brödspadar
och vad man kom över.

När man kom ut tyckte man, att man stod under ett enda
stort, blått kyrkvalv, bestrött med silverstjärnor. Och när då
rymden ljusnade stod Berget i bländande, snövit duk likt ett
högaltare, varifrån en predikan om människans litenhet och
alltings fåfänglighet lämpligen skulle ha kunnat hållas.

Det dröjde inte många dagar förrän allt åter var igång.
Malmtågen bullrade, och i Berget gick dynamitsalvorna på
bestämda tider som vanligt. Gatorna började återfå en
antydan om avsikten med dem, även om man på sina ställen fick
ta sig in i husen genom snötunnlar.

Med ett av de första tågen söderifrån följde Lang. Ju mer
han nalkades målet, desto ihärdigare hängde han vid fönstret
och bara längtade efter att komma fram, hem. Han satt
riktigt och förälskade sig i liksvepningen över de ändlösa
myrarna, och när de första fjällen började sticka fram väster över
ville han skrika av förtjusning. Skulle inte Berget snart visa
sig igen?

Timme efter timme satt han och glodde ut genom rutan,
medan tåget dunkade fram mot norr, mot norr.

Resan hade gått som en dans. Tack vare Gerells
frikostighet kunde han både äta sig mätt och någon gång få extra
kaffe till sig och pojken. I Hamburg hade han lite trassel
med polisen, eftersom han saknade papper, men där redde
konsuln ut saken kvickt nog, och när Lang satte foten
ombord på den svenska färjan i Köpenhamn och såg den blågula
flaggan klatscha för brisen klack det till i honom av glädje.
Han tyckte sig själv vara ett fä, men han kunde inte hjälpa
det. På tåget hade alla människor varit snälla och vänliga
när de hörde att han kom från Brasilien — något som han
inte underlät att berätta — och skänkt honom både mat och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:48:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edmalm/2/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free