Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är inte samma berg, tänkte Lang. Detta är ett annat.
Det är inte Berget. Jag har gått fel. Jag drömmer. Vad är
jag i allt detta? Vem bryr sig om mig? Jag är en lus som
kryper här i skuggan. Den allra minsta malmbit kan knäcka
mig. Jag vill inte bli knäckt! Jag vill inte! Jag har Johan att
leva för om inte annat. Gud, om jag inte får arbete!
Vid fyratiden väntade han utanför huset, där Bjarne bodde.
Det hade blivit ännu kallare, men ungarna åkte lika friskt i
backarna fortfarande och tjöt och skrattade. De brydde sig
inte om att den korta dagen förvandlats till natt redan och
att månen övertagit belysningen. De hade lika roligt.
Lang frös och väntade. Strax nedanför honom kom
elektriska spårvagnarna förbi, fullastade med tidningsläsande
arbetare. Det var annat, tänkte Lang, än när man fick streta
genom snön som straffångar. Vagnarna åkte utför. Det
gnistrade av blåa stjärnor om släpbygeln. Lang såg hur de
passerade banan och steg mot Berget, som stod stort och mäktigt,
tindrande i tusenden av ljus.
Han tyckte Berget liknade ett oerhört hus i många, många
våningar, ibland i raka rader längst ner, men på andra ställen
i oregelbundna, med delvis släckta fönster. Där slingrade
ljusen sig upp i en brant trappa; där låg obebodda våningar,
varifrån hyresgästerna flyttat, levande eller döda; hela flak
av öde mörker, men så kom åter en rad upplysta fönster, en
hel länga, där man höll fest, skrålade och drack vin. Så
mörker på nytt. Allt färre och färre ljusfläckar blev det. Där
bodde de fattiga, som inte hade råd att bränna ljus. Högst
uppe i vindsvåningen slocknade och tändes ljusen, slocknade
och tändes, alldeles som om en orolig ande irrade från rum
till rum och släckte och tände. Och över stod den skuggblå
himlen och omkring bredde sig milsvida ödemarker med
fjällens jättar i fjärran. Berget! sade Lang halvhögt. Berget!
Han ryckte till.
En röd blixt skar ut från Berget. En till! Och där! Där!
Överallt! Nu kom knallen, och så brakade det löst från alla
kanter.
Som ett slagskepp, ett fantasislagskepp av fruktansvärda
dimensioner, besköt Berget vildmarkens jättar. Där gick en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
