Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Var är du då?”
”Jag?” Rösten skrattade till, innan den fortsatte.
”Jag är här nere på Grand. Om fem minuter är jag
utanför porten om jag tar en bil.”
”Kan du inte säga det på telefon?”
”Nix. Sådant säger man inte i telefon.”
”Nå så kom då. Om fem minuter således.”
Valerius slängde av sig täcket och stack fotterna i det
varma täcket medan han tilläde:
”Jag kastar ner nycklarna genom fönstret.”
”Det ska du inte ångra, min älskade”, skrattade Gustavs
röst. ”Hej!”
Det surrade till i mikrofonen, och Valerius lade den kvickt
tillbaka i klykan. I en hast fick han på sig det nödvändigaste,
svepte nattrocken omkring sig och knöt till de röda
kordong-erna. Han gick bort och tände takkronan, doppade
handduken i vattenfatet och torkade sömnen ur ögonen.
Den där galningen, tänkte han. Vad har han nu nosat upp
så här på nattkröken.
När han kände att han frös muttrade han något för sig själv
om att han var en åsna, som lät lura sig att stiga upp mitt i
natten för att göra pengar, men när han tittade sig i spegeln
för att rätta till den något ytliga klädseln såg han ändå ganska
belåten ut.
Han tog ett par tag med hårborsten för att lägga de ljusa
hårtestarna någorlunda till rätta och kliade sig fundersamt på
den lätt krökta näsan, som han var mäkta stolt över även om
dess härstamning var höljd i dunkel. Själv tyckte han sig vara
en vacker karl med den höga, lugna pannan, det ljusa
nordiska håret och det i övrigt kraftigt skurna ansiktet. Han var
ännu sysselsatt med att putsa mustascherna, när han hörde en
bil tuta en hälsning nere på gatan.
Redan, sade han sig, tog nyckelknippan från
nattduksbordet och gick ut i salen för att kasta ner nycklarna.
Men först vred han på knappen så att ljuset sprang fram
ur mässingskronan i breda strålknippen.
Han öppnade fönstret. Lyckligtvis bodde han bara två
trappor upp så han tydligt kunde se Gustav just stiga ur bilen i
snömodden.
”Hej!” ropade denne och viftade uppåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
