Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jo, det minns jag nog. De där fördömda grängarna, som
du lurade mig att lägga ner alla mina slantar i och som sen
har gjort, att jag inte har ro vare sig dag eller natt.”
Valerius’ röst hade helt förändrat färg, men Frånbergs
behöll sin gamla, muntra klang när han sade:
”Minns du att jag sade dig att du skulle bli miljonär på
kuppen.”
”Jo, det ska gudarna veta, men det har gått andra vägen.
Jag är så överhypotiserad snart så jag hittar varken in eller
ut.”
Valerius lät verkligen mycket bekymrad, och hans hand
darrade när han tände cigarren, som Frånberg bjudit honom.
”Vet du vad jag ligger inne med?” frågade han.
”Tusen”, föreslog Frånberg leende.
”Nej, men tvåhundrafemtio. Jag har lytt ditt råd och köpt
och köpte flera år — hela bunten är överbelånad. Skulle det
ramla en hundralapp till står jag på huvudet.”
Frånberg tycktes inte ha något medlidande med den andres
framtidsutsikter utan slog till ett gapskratt så det skrällde i
salongen.
”Vill du sälja dem?” föreslog han. ”Jag köper dem för
tre-tusensex.”
Valerius blev betydligt rödare i ansiktet, och han såg
eftertänksamt på den andre.
”Sälja?–-Köper du–-? Nu när de ramlar? De
stod ju i tretusenfem i dag.”
Frånberg svarade inte med detsamma, men ett segerleende
lekte ännu kring munnen. Han tog bort cigarren och sköt
sakta och varligt maggördeln på den längre ner.
”De gjorde det”, svarade han, ”men i morgon är de uppe
i fyratusen säkert.”
Valerius gjorde ett hastigt överslag i tankarna och såg med
svindlande känsla över hundra tusen kronor dansa för
ögonen. Men i nästa ögonblick var han kall igen. Han hade för
många gånger förut haft vinstsvindelns fantom framför sig
och blivit lurad i verkligheten för att våga tro på vad en
halv-full häradshövding dillade om klockan tolv på natten.
”Du pratar”, sade han och slog nervöst av askan på
cigarren. ”Varför skulle de det?”
”Det vet jag också”, svarade Frånberg och reste sig upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
