Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dålig i njurarna, när vi träffades i Monte Carlo. Där rök en
tusenlapp av besparingarna, men jag blev någorlunda frisk.
Vad som sedan hänt känner du till. Hur du lurade mig att
sluta och börja jobba i grängare i stället och hur jag sedan
vandrat vidare upp och ner i spelraseriet, som du ympade in
på mig där nere och som nu håller mig fången dag och natt.
Kvinnor har jag väl haft, jag som andra, men du må tro mig
eller inte, jag var ren tills jag fyllt tjugofem år, då jag damp
för en slyna ute på Djurgården en söndagskväll vid
Bellmans-ro. Du vet hur jag kämpat det sista året. Varje gång jag velat
sälja har du ropat köp! och jag köpte, hypotiserade, köpte
och hypotiserade alltjämt. I våras höll jag på att stå på
huvudet, om jag inte fått belåna livförsäkringen. Gifta mig har
jag inte vågat, fast jag så gärna ville som alla andra ha en
kvinna och barn. Du talar om sidenmöbler och jakaranda.
Det kan vara slut i morgon dag; allt är belånat, intecknat.
Eva kom i dag och skulle ha till kryddbodräkningen. En
femma var allt jag hade. Och så kommer du och ringer mitt i
natten och påstår, att jag ska kunna göra mig tvåhundratusen
på ett litet kick. Undrar du över att jag känner mig
misstrogen? Tvåhundratusen efter femton års liv på kontor och fyra
års yrsel och vanvett, förbannelser och grämelser? Du får
förlåta mig, att jag känner mig allt annat än övertygad. Du vet
själv jag förlorade över sextiotusen förra året, när grängarna
sjönk, och jag måste sälja för att rädda skenet.”
Valerius måste göra en paus. Han hade talat sig andfådd
och hostade liksom alltid när han blev ivrig.
”Därför du var dum”, ifyllde Frånberg. ”De steg ju igen
efter en vecka. Du skulle lytt mitt råd.”
”Ditt råd! Höll du inte själv på att stå på huvudet?”
Frånberg svarade inte men log överlägset. Han hade så
lätt för att glömma, hade inte den andres sega hågkomst av
förluster.
”Gör som du vill”, sade han.
Han reste sig upp.
”Jag tvingar ingen”, fortsatte han, ”men den här gången
behöver du min själ inte vara rädd. Och jag har ju själv
erbjudit mig att köpa dina grängare. Hela bunten.”
Frånberg såg sig snabbt omkring som om han gjorde en
hastig värdering av boet. Sedan hade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
