Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han lyfte det nära för att se bättre. Det var en bild av en
gammal kvinna. Tärd och mager, men med rester av skönhet i
ögon, panna och näsa. Håret låg slätkammat med bena i
pannan. I halslinningen satt en brosch i kringelform. Valerius
tyckte sig se den liksom lysa i guld.
Ju längre han såg den, desto mer levande blev bilden. Den
växte, bredde ut sig, och bakom bilden steg synen av ett
enkelt rum, där en stor tvåmansmahognysäng intog
hedersplatsen och där det satt två små gossar borta i ett hörn av
rummet och lekte med tennsoldater, ärtkanoner och vita tält på
var sin sida om en förfärligt trevlig utdragslåda, där man
kunde sticka in fotterna under själva locket och leka krig på
själva locket under lampan med den gröna skärmen, där alla
stjärnbilderna stuckits ut med knappnålar och lyste grant
igenom. Nu kom en kvinna in genom en dörr, hon gick fram
och bäddade den stora mahognysängen, dukade bordet borta
vid fönstret och satte in glas och tallrikar. Det doftade läckert
av stekt strömming. Så gick hon bort och klappade gossarna
på huvudet och log milt och tog en ärtkanon och sköt. Men
så suddades bilden ut och det kom en annan i stället: det låg
en gammal man med stort, vitt skägg i sängen, och han låg
mycket, mycket stilla. Han var så högtidligt vit och allvarsam.
Den höga pannan hävde sig som ett valv, och händerna höll
han knäppta. Återigen kom kvinnan in genom en dörr. Den
lilla utdragslådan där gossarna suttit var försvunnen, och
kvinnan var gammal, tärd och böjd och gick med hjälp av
en krycka. Hon stapplade fram till den vite och såg på honom.
Så började hon skaka — skälva–-
”Mor”, viskade Valerius.
Han kysste bilden och ställde den tillbaka på
kakelugns-plattan.
Sen släckte han runt våningen och kröp till sängs.
Han inbillade sig att han liksom fått ett stöd, en mening i
att leva och att spela.
De gamla hade slitit, trälat och stupat. Han skulle bli rik
för att hämnas.
På vem?
Ja, det visste han inte. Och det märkvärdigaste var att han
längtade tillbaka till en liten utdragslåda med tennsoldater
och en grön lampskärm med stjärnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
