Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
Städerskan på Frånbergs kontor hade ännu inte hunnit sluta
morgonstädningen i chefens privata rum, när häradshövding
Gustav Napoleon Frånberg steg in på kontoret, glad och
nymornad. Han skrattade gott åt hennes förskräckelse och slog
henne gemytligt i stussen när hon ville göra ursäkter, och så
skickade han iväg henne ut, medan hon i förbifarten halkade
över stolskarmen med dammtrasan innan hon gled ut genom
dörren.
Frånbergs hela varelse sjöd av livskraft. Den lilla knubbiga
gestalten spändes av mycken fetma och en bråkdel muskler
under den välsittande blå kavajkostymen, och när han slog
sig ner vid det amerikanska skrivbordet låste han upp det med
en energisk knyck och lät sedan rullhöljet springa upp med
en smäll som om han därmed ville visa, att nu kunde leken
börja.
De förstkomna kontoristerna, som till att börja med gjort
sen entré i yttre rummet utan att misstänka chefens närvaro,
lyckades med teckenspråk förklara för de senkommande
kamraterna nödvändigheten av att gå tyst, och man tassade
kring och viskade och undrade där ute hur det kom sig att
chefen redan var i stövlarna, som yngste kontoristen
vanvördigt yttrade. Ibland vågade sig också någon på att lyssna
utanför chefens dörr men lyckades ingenting uppsnappa. Man
hörde bara hur telefonen pinglade nästan oavbrutet där inne
och hur ett skrockande skratt trängde ut då och då.
Chefen visade sig inte på hela förmiddagen. Han satt där
inne som en fruktad gud. Dagsposten vågade ingen gå in med,
eftersom guden inte ringt sina avtalade två signaler, vilket
betydde — posten genast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
