Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grådiset låg surt och decembertungt över Strömmen.
Granitsockeln på slottet dröp av väta, och på dykdalben
nedanför Gustav III:s staty satt en mås och frös.
Redan åsynen av telegrafhuset gjorde honom glad, ty där
hade man redan tänt och där lyste fönstren gula. Han
granskade dem noga och gissade bakom vilket hon satt. Som
en förälskad skolpojke gick han och drev mellan telegraf huset
och Norrbro och inbillade sig, att hon skulle komma.
Det mörknade mer och mer. Diset tjocknade över
Strömmen, lyktorna började tändas, och färjorna tutade
melankoliskt och osynliga inne i dimman. Längtan efter henne frös
så småningom bort hos honom, och han blev arg på sig själv
för att han gick där och förspillde tiden.
Han kunde inte låta bli att tillrättavisa sig själv. Förspillt
tiden? Vad hade han att göra? Ingenting. Bara vänta och
vänta. Vänta på underverket, som skedde där uppe vid Stortorget
bakom kyrkan–-^ på börsen.
Om han skulle gå dit upp och titta? Känna på stämningen,
känna om det vittrade hausse. Han ville inte synas
intresserad, och hela Frånbergs historia var naturligtvis den
oerhördaste bluff. Nu var han på allvar ruinerad. Han kunde lika
gärna hoppa i Strömmen med detsamma. Alltsammans var
ju ett barnsligt gyckel. Tänk, att han återigen låtit sig luras
av den där gigantiske humbugen Frånberg! Inte sjutton blev
det något statsinköp! Att han verkligen–-tänk, om
bara telefon varit sönder i går kväll, så hade han varit
räddad. Nu skulle olyckan klubba till honom ordentligt. Han
skulle en gång för alla få sig en näsbränna så han mindes det.
Ja, men om han nu hade tur–-om — ?
Valerius fick en riktig svettkörare. Jag har fått feber, sade
han sig, förkylt mig. I morgon ligger jag mellan lakan och på
juldagen kör man ut mig på stora kyrkogården.
Han inbillade sig redan ligga där ute i sin kista, kände
jordtyngden över bröstet och kunde inte andas.
Någon törnade emot honom, och han vaknade till. Han
passerade just Norrbro. Riksdagshusets mäktiga massa
skymtade fram i töcknet, och så dök statsinköpet upp på nytt
genom en naturlig tankeförbindelse.
Jag har spelfeber, det är hela saken. Valerius skrattade till
där han gick, skrattade till högt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
