Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förbigående såg nyfikna på honom.
Jag måste gå, det här duger inte, sade han sig.
Han släppte pelaren och drev viljelöst iväg.
Fyra tusen — fyra tusen! hamrade det inne i huvudet på
honom.
Han räknade och kalkylerade och kom till svindlande tal.
Två hundrafemtio grängare hade han;
femgångertvåhundra-femtio — hundratjugofem tusen på ett bräde.
Du är rik, stormrik! skrek det inom honom.
Det här är ju oanständigt, i allra högsta grad oanständigt.
Här går jag på gatan och förtjänar hundratjugofem tusen utan
att lägga två strån i kors. Nå, men all ängslan och oro då!
Hundratjugofemtusen! Då säljer jag i morgon! Bums.
Han tvärstannade. Han hade fått en ny chock. Han hade
alldeles glömt bort de tvåhundra han köpt av Axelsson genom
Frånberg för några timmar sedan. De som han blankat som
Frånbergs term löd. Då hade han förtjänat hundratusen till.
Valerius skakade till i frossbrytningar och fortsatte gatan
framåt. Tvåhundratjugofemtusen alltså — tvåhundratjugofem
— en kvarts miljon sedan i går!
Återigen kände han det där stynget i hjärtat.
Jag dör visst, tänkte han, dör av glädje som en gammal
kärring som vunnit högsta vinsten på lotteri, faller omkull och
dör här mitt på gatan.
Var är jag?
Han såg sig omkring. Han hade utan att veta det åter
kommit ner på Västerlånggatan bland en brådskande hop av
människor, många med julpaket, jäktande och oroliga. En liten
grabb kom emot honom, släpande med bara, rödfrusna händer
på en stor julgran alldeles begraven bland grenarna och
seglande i kölvattnet på en tjock matrona i plyschkappa och
muff. Hon var röd i ansiktet av kyla och iver och vände sig
oupphörligen om och jäktade pojken, som knogade tappert för
att hinna med.
Valerius såg sig själv som kryddbodpojke, släpande på
korgar och lådor till jularna.
Trösta dig pojke, tänkte han. Om tjugo år tjänar kanske du
också tvåhundratusen på ett par timmar i stället för
tjugofem-öringen du får av den där tjocka madaskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
