- Project Runeberg -  Malm / 3. Spelarna /
31

(1914-1919) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3

Dagarna efter jul höll sig grängarna stilla, men efter jul rusade
de åter upp femhundra kronor per aktie.

Då sålde Valerius rubb och stubb, och på nyåret var han
en rik man som försäkrade sig själv, att han aldrig mer skulle
spela. Naturligtvis höll han inte ord. Han köpte in sig och
återfick spelfebern, men nu var den inte längre så elakartad
som förut. Känslan av att kunna stå ett ryck om det gällde
gav spelet en helt annan grundfärg. Han beräknade säkrare
och kallare, vandrade alltid till en viss gräns, som han inte
överskred. Med Frånberg umgicks han fortfarande flitigt, och
bekantskapskretsen ökades i orimligt proportion till ryktet om
hans förmögenhet. Han kom in i ordenssällskap och blev en
högt aktad broder som drack du med högre militärer,
byråchefer och generalkonsuler för avlägsna utomeuropeiska stater.

Det var på en middag hos en av dessa vänner, iberiske
generalkonsuln, som han förut umgåtts hos, som han återfann
Anna Hök.

Iberiske generalkonsuln, som gjort sig en förmögenhet på
kaffe och bananer, bebodde en vräkig våning i palmerska
huset mittemot slottet. Redan när Valerius fick placeringskortet

— direktör Valerius behagade föra fröken Anna Hök — klack
det till i honom, och när han sedan inne i en fönstersmyg
fiskade upp sin bordsdam i livligt samspråk med en ordensprydd,
liten och svartmuskig herre, kände han sig på något
märkvärdigt sätt kränkt över att hon inte genast skyndat honom
till mötes.

Hon var strålande, i ljusblått siden, djupt urringad, med en
rad italienska vita pärlor, som låg och gungade alldeles vid
kanten av barmens rundning. Hon lyste upp till ett enda stort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:48:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edmalm/3/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free