Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man bugat för värden och värdinnan drog han henne med
sig inåt ett kabinett i rött siden och stammade där några
otroliga dumheter om att han älskade henne över allt på jorden.
Det var inte långt ifrån att han kysst henne, om inte
Frånberg plötsligt uppenbarat sig och förstört alltsammans.
”Jaså, här träffar man äntligen herrskapet i allra ljuvaste
téte-å-téte!”
Han bockade för Anna Hök och lämnade några vindroppar
från mustacherna kvar på hennes hand. Hans vattblå ögon
hade förstorats av spriten och tycktes vilja äta henne som en
extra dessert.
”Jag tror jag kommer en hästlängd för sent”, bullrade han.
Olyckan redan skedd! Jaså, inte det? Ni sviker mig, fröken
Hök! Sviker! Hela middagen sökte jag fånga en blick från
er, men ni var helt upptagen av den nye miljonären. Akta dig,
Valerius. Jag har företrädesrättigheter! Inteckning i blå
siden-huset!”
Han skrattade åt sin egen massiva klumpighet, som kunde
tydas hur som helst och som var tillräckligt tydlig för att
väcka Valerius ur kärleksruset.
Vad menar djuret? tänkte han och såg forskande på Anna.
Men hon slog bara ut sin vita strutssolfjäder mot Frånberg
och fnittrade i skydd av den:
”Häradshövdingen har försuttit sin rätt. Man ska bevaka
sina inteckningar. Annars förfaller de, inte sant?”
”Låter det så, min nådiga! Frid över er båda.”
Frånberg lyfte välsignande sina feta händer mot dem, men
Anna slog till dem ordentligt med solfjädern och sade: ”Var
inte dum, häradshövdingen! Det kunde skada ert rykte.”
Hon skyndade ut ur kabinettet och in i den gula salongen
bredvid, där kaffet redan serverades och damerna församlat
sig.
Frånberg tog Valerius kärvänligt under armen och
föreställde honom allvarligt att inte låta det gå vidare med fröken Hök.
Hon var ett högst farligt fruntimmer, och efter en stark
middag skulle man vara särskilt försiktig. Att hon var fattig
gjorde visserligen inte något när man var så rik som Valerius,
men hon vore i stånd att ruinera en man.
”Vad du än gör”, sade han, ”gift dig inte med henne, det
säger jag dig. Jag känner kvinnorna. Det gäller bara att få
2 — Spelarna
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
