Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hela tillställningen föreföll honom till den grad
galghumo-ristisk med det ”enkla hemmet” på fjorton rum och kök och
värmeledning efter vad Frånberg försäkrat, salonger i gult,
blått och rött och sin besynnerliga samling av generalkonsuler,
direktörer och ämbetsmän, att han kände sig upplagd att göra
något riktigt tokigt.
Och när då Frånberg fick fatt på honom framåt
småtimmarna, strax innan de skulle gå, hade han ingenting emot att
gå ut på ytterligare härjning tillsammans med några av de
mest kraschanerade middagsherrarna. De rullade i bilar upp
till Östermalm och slutade med ecarté under beskydd av en
skön, lång, ljus dam, som kallades fru Hisselhorn och vars
man nyligen avdunstat till okända trakter; hon levde nu som
gräsänka mellan champagnebuteljer och kortlappar.
Där härjade de med Frånberg och gräsänkan i spetsen.
Valerius som nykommen på stället hedrades med hennes
särskilda uppmärksamhet, och bilden av Anna Hök sjönk längre
och längre tillbaka, i all synnerhet som fru Hisselhorn hade
ett alldeles särskilt hypnotiskt sätt att se på Valerius med
ögon vars blick krympte och töjdes i sugande, obestämda
strömmar, som gav aningar av underlig sällhet.
Valerius spelade bort en massa pengar utan att veta vad
han gjorde, och när sillfrukosten kom frampå morgonsidan
som om den varit beställd höll han ett långt rörande tal om
nordens kvinnor och förföriska sirener utan att tänka på den
olyckliga sammanställningen, ett tal som ögonblickligen
parodierades av Frånberg och kastade löjets skimmer över
Valerius. Då tog fru Hisselhorn, eller Signe som hon så där
frampå morgonsidan mera allmänt kallades av herrarna, Valerius’
parti och påstod att alla de andra var några drumliga tölpar,
som inte hade någon känsla för kvinnorna, varken för
nordens eller sirenerna. Och så gav hon Valerius en smällande
kyss, som hälsades med applåder och hurrarop för den nye,
lycklige miljonären Valerius.
Han var så säll man kan vara efter en genomvakad natt,
men när de skulle ge sig av och han överraskade Frånberg
med att vara för öm mot värdinnan blev han vild och tokig
och hotade att slå ihjäl honom.
”Ska du nu ta henne ifrån mig också”, skrek han när de
kom ner på gatan. ”Det är inte nog med att du förstörde all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
