Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I hennes port blev det sedan en mycket varm scen, och
Erik var fullkomligt bedövad när han gick ifrån henne.
Nästa dag stod förlovningsannonsen i tidningarna, och
några månader efteråt var de gifta, lagom för att flytta ut på
sommarnöje på Dalarö efter vigseln.
Sommaren gick snabbt. Erik behövde sällan vara i stan. Han
skötte papperen per telefon och förlorade och förtjänade
växelvis utan annan kraftyttring än att lyfta av och på
mikrofonen.
Några barn kom inte hos Valerius. Anna gick till doktorn
och lät sig undersökas. Allt var som det skulle vara, och
ändå blev det inga förhoppningsfulla skott på den valeriuska
stammen.
Erik sörjde, det kunde han inte neka till. På det viset blev
ju det hela meningslöst, hur mycket pengar han än förtjänade.
Misstrogen som han var till sin natur började han leta efter
fel hos Anna. Han lade ihop små korn som han stoppat in i
sin hjärna alltifrån första stund de träffats, och bildade därav
en nätt samling. Frånberg försummade inte heller något
tillfälle att öka på misstankarna. Han var alltjämt trogen gäst
hos dem, och i ensamma stunder på två man hand försökte
han få något av fröna att gro.
”Ja, kära bror, jag vill visst inte säga något ont om din
hustru, men sådana där tjänstedamer passar sällan i
äktenskapet. Du vet jag sade det lång tidigare. Och hon var ingen
barnunge när ni gifte er. Hon hade suttit stilla för länge på
pinnstolen i verket och fått träsmak.”
Valerius kände sanningen i bevisningen, men den tilltalade
honom inte mer för det. Den brutala tonen stack honom
också.
”Jag har inte bett om råd”, sade han.
”Nej visst, det förstår jag. Men ser du, du är spelare,
oförbätterlig spelare, bror lille. Du tror alltid att du ska vinna.
Någon gång måste man också förlora. Dessutom är det nog
en mild försyn som sköter om att man inte får det för bra.
Du är tillräckligt högfärdig förut.”
”Åja, tala för dig själv.”
”Det gör jag också. Hon kanske förresten inte älskar dig.
Hon har haft många anbud i sina dar. Kanske tog hon dig
för pengar. Sånt händer i dessa romantiska tider, där salongs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
