Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i den moderna stilen. Åtminstone inte på en hel del av dem
även om det finns undantag. Huvudsaken för dem är att du
betalar. Betalar du inte, ja, så säljer de aktierna. Detta är den
ena sidan av saken.”
Frånberg gjorde en konstpaus och satte sig bättre tillrätta
i stolen. De vattblå glaskulorna inriktades intensiv på
Valerius, som stannat med ryggen borta mot fönstret och
avtecknade sig som en mörk, ogenomskinlig kropp, som
fördunklade rummet något.
”Den andra är den”, fortsatte Frånberg, liksom om han läst
den andres tankar, ”att jag för min del är övertygad om att
banken visst inte tänker sälja för att göra sig betäckt. De
tänker helt enkelt behålla dina aktier för att göra en god affär
när de stiger. Hela skillnaden blir att de gör affären i stället
för du.”
”Ja men det är ju nedrigt.”
”Nå, värre får man vara med om, käre bror!”
”Men sånt brukas inte, att man skrämmer livhanken ur
kunderna. Jag har haft lån där förut.”
”Visserligen, men då har du löst in.”
”Kan vi inte skriva ner lånet?”
”Har du pengar för det då?” Frånbergs röst lät tvivlande.
”Nej, det har jag inte, såvida jag inte får en fjorton dar
på mig. Man kan inte skaka fram pengar heller i dessa tider.
Kan inte du skaffa pengar?”
”Absolut inte. Vi ligger själva ute med kolossala summor.”
”Varför rådde du mig att belåna då? Varför tog du lånet
i den där banken?”
”Man tar där man kan få.”
”Det är ditt fel alltsammans.”
Valerius’ röst skälvde av förtrytelse, men Frånberg bibehöll
sitt olympiska lugn.
”Ja, du måste skaffa pengar tills i morgon!”
”Jag ger fan i alltsammans, ni är några rackare allihop.
Ajö.”
Valerius gick rasande ifrån honom.
De närmaste dagarna försökte han på alla håll och kanter,
rände runt staden till alla bekanta, både generalkonsuler och
direktörer och tiggde och bad, överallt fick han nej,
beklagande, bleklagda nej: man var så övertecknad, tiderna var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
