Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riskabla, riksbanken ströp åt de enskilda bankerna,
portföljerna var belastade till sprickning, och allra sist men ändå
tydligen farligast storstrejkens spöke, som skymtade i
närmaste framtiden. Ett brev från banken underrättade honom
också kort och gott, att då han inte inlöst lånet på bestämd
tid så hade banken betäckt sig på det sätt, som stod
föreskrivet i hypoteksreversen, nämligen genom att sälja aktierna.
Med brevet i fickan gick han ner för att se på de
värdehandlingar i sitt kassafack, som han ännu ägde ohypotiserade. Han
tog ut bleckskrinet och satte sig inne i en av valvets skrubbar
och började räkna och kalkylera. Ju längre han räknade,
desto mer kände han sig glida utför mot ruinen och
förbannade mångfaldigt sin otroliga dumhet att lyssna till
Frånbergs råd. Han lutade sig bakåt i stolen och började grubbla.
Vad skulle han göra? Till Anna kunde han inte nämna ett
ord. Där var han viss på att inte mötas av den ringaste
förståelse. Dessutom var han rädd för att det skulle påskynda
något, som han innerst inne fruktade. Hon skulle säkert
lämna honom. Det var bara lyxlivet som höll henne kvar. Hon
var inte gjord för nödens stunder. Och så skulle hon
naturligtvis få vatten på sin kvarn, att han var en oförbätterlig spelare.
Varför tog han sig inte för något nyttigt! Något ordentligt!
Vad hon skulle moja sig åt att få håna ut honom, pina honom
med knappnålsstyng från morgon till kväll, om hon nu
verkligen iddes stanna kvar hos honom. Hur besynnerligt det än
verkade för honom själv måste han erkänna, att han ändå
hellre skulle ta emot knappnålsstyngen än mista henne för
alltid. Allt det gamla, som varit mellan dem, steg upp nu när
han var rädd för att förlora henne, steg upp ur det
förgångna och reste sig många gånger skönare än det någonsin
varit. Minnet skapade något vackrare än verkligheten, därför
att allt det mörka sjönk tillbaka som grums i en bägare och
vinet stod kvar klart, renat och värmt i minnets milda ljus.
Den barmhärtiga glömskan, som ger oss så mycken
omedveten lycka, fällde ut det onda och lämnade drycken
ogrumlad. Och han drack, han berusade sig med minnena, kyssarna,
omfamningarna, allt det liv som han tryckt till sitt bröst i
övermått av lycka, buren av väldiga vingar högt över jorden.
Hur hade han inte vilat vid hennes fasta barm och lyssnat till
de lugna, djupa andetagen! Fanns det något härligare i värl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
