Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
virvlade honom som ett blad. Var skulle han till slut hamna?
Slutar detta väl, sade han sig, ska det för alltid bli slut,
oåterkalleligt.
I det ögonblicket trodde han det.
Två dagar efteråt fick han bud från Frånberg att saken
ordnats. Lånet fick stå kvar, och dessutom hade banken
erbjudit Frånberg femtio tusen kronor för att saken inte skulle
fullföljas.
”Jo, jag har nyss kommit hit på banditbolaget igen. Nu är
det klart alltsammans. Du må tro jag hade dem i klämma”,
skrattade Frånberg i telefon. ”Kassadirektören bleknade och
rodnade om vartannat, när han fick se vårt — nej ditt brev,
menar jag, med stämningen mot mig för trolöshet mot
huvudman, och till slut måste han fram med att de inte alls hade
sålt aktierna. Leve rättvisans seger! Det blir tjugofemtusen
på oss var, inte sant?” tilläde han med en ton av osäkerhet i
rösten.
”Naturligtvis. Det är klart. Tack ska du ha, Frånberg, det
klarade du finfint.”
Valerius kände sig för ögonblicket verkligen fylld av
tacksamhet.
”Å, käre bror. Det var min förbaskade skyldighet eftersom
det var jag som placerat lånet. Vi ses väl snart? Jag har
redan sagt till på kontoret att skicka en check på dina
tjugofem.”
”Ja tack. Pengar behövs alltid.”
”Slarva nu inte bort dem i onödan”, rådde Frånberg. ”Här
stundar vargatider. Grängarna är nere på sexhundratrettio i
dag. Sälj medan tider är, så kan du alltid köpa in dig sedan.”
”Sällan”, svarade Valerius.
”Som du vill. Men minns vad jag rådde dig i dag. Ajö.
Hälsa frun!”
Valerius var mäkta glad. I synnerhet när han strax efter
fick checken på de tjugofemtusen. Ovädret hade drivit över
utan att urladda sig. Och dessutom hade han förtjänat på
affären.
Han var så belåten att han i hastigheten gick in till Anna
för att fråga om hon ville gå med ut och äta middag.
Hon var inte hemma. Tråkigt. Det hade annars passat gott.
Han ringde på jungfrun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
