Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lan sagt är Frånberg en farlig människa. Han kan skada er,
har ni tänkt på det? Och inte bara er, utan er hustru också,
mycket mer än han gjort redan.”
Valerius förstod att advokaten inte var hågad att fortsätta
längre. Han reste sig och sade:
”Jag är i alla händelser beredd att skiljas. Jag kan inte leva
i ett sånt här helvete längre.”
Advokatens ansikte mörknade av en skugga, om det nu
var av utbrottets hätskhet eller något annat.
”Naturligtvis vill jag hjälpa er. Men skulle ni inte kunna
tänka lite närmare på saken först. Himlen är mycket äldre än
helvetet, direktör”, tilläde han och log så vackert att
Valerius skämdes och lovade att tänka på saken.
Efter två dagars grubbel hit och dit skrev han till advokaten
och förklarade, att både han och hans hustru hade beslutat sig
för att skiljas.
Alltsammans var undanstökat på några månader, och när
sommaren kom var allting så klart att det passade sig för
Anna och Erik att resa åt var sitt håll för alltid.
Frånberg hade Erik inte träffat. Han hade sett honom
några gånger ute men undvikit honom. Han var rädd att
förgå sig. Och eftersom han slutat helt med pappersaffärerna
hade han ingen anledning att vända sig till honom på nytt.
Dessutom avskydde han alla förklaringar, och han var säker
på att Frånberg antingen skulle bondneka eller också
bortförklara det hela. Han var också fast besluten att slå sig till
ro nu, köpa ett litet ställe i skärgården, ro och fiska och njuta.
Realiseringen av papperen hade givit honom en
nettobehållning av nära trehundratusen kronor, och även om Anna tack
vare advokaten fått sig tillerkänd en god del av
förmögenheten för att skandal skulle undvikas, trots att det var hon
som var den brottsliga, så hade Erik en god slant över.
Han prisade sin lyckliga stjärna att han gjort som han
gjort, när storstrejken bröt ut. Så småningom resonerade han
sig till att det uteslutande hans eget förutseende som räddat
honom. Alla papper på börsen åkte ner hemskt, grängarna
inte minst. Småspelarna trillade som tennsoldater, och från
hela det borgerliga lägret steg ett härskri mot arbetarnas
skändlighet att bryta avtal och kontrakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
