Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gumman var liten och grå, med en råttsvans till hår i
nacken, kullrig i ryggen som en säck och med giktbrutna
leder. Men de små ögonen stod som eldkol i huvudet, och
inför denna nya skändlighet reste hon sig och växte när hon
vände sig om och skrek i dörren, genom vilken Frånberg
ledde ut henne utan alltför stor ansträngning: ”Jaså, han
tänker köra ut mig på gatan nu också, sedan han tagit livet av
gubben! Ja, gör det! Gör det! Då ska han allt få se ..
Frånberg klippte av meningen med dörren bakom henne.
Han förstod ändå vad hon menade. Nu var alla människor
galna. Vad hade han att göra med att gubben Syrén hängt sig?
Löjligt! Jag tagit livet av honom? Han frågade mig
visserligen om han skulle köpa grängare för sina slantar i våras
en gång, och det var ju möjligt att jag svarade ja, men
varför sålde han inte sedan?
Jaså, han skulle få se på? På vad då? Storstrejken. Det
gycklet. Stoppa mat och spårvagnar? Det led ju alla av,
inte minst arbetarna.
Jaså, han skulle få se på!
Jag tror jag går och ser på dem i stället i afton på Folkets
hus. Det kunde vara riktigt lustigt. Se vidundret i dess egen
håla och kanske också få höra hur det röt.
Frånberg kände sig som om han skulle på
teaterföreställning, när han vek av från Drottninggatan in på
Barnhusgatan.
För att inte bli igenkänd och för att som han trodde verka
strejkare själv hade han tagit på sig en gammal seglarkavaj,
sina sämsta byxor, vilket nu inte villa säga så mycket,
kasserade blå smärtingskor och en mjuk svart slokhatt, som han
stukade till så pittoreskt som möjligt. Han tyckte det var
riktigt livat att få krypa in bakom kulisserna och lukta på
nära håll på det liv, som han bara hört talas om förut. Men
när han kom ner till Folkets hus och följde med strömmen
in genom slagdörrarna knep det ändå lite i magen på honom
av rädsla. Inte därför att stämningen på något vis var
våldsam eller sprängig. Tvärtom slog det honom hur hyggligt och
stilla folkmassan tågade in. Och han som hade tänkt sig skrik
och vrål och indiantjut redan i portgången! Här gick ju
folket som om det gällt kyrkgång. Det kunde inte skrämma
honom. Nej, det var det att han kände med sig, att han spe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
