Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade en ful roll, att han var förklädd och att han egentligen
inte hade något där att göra. Det gav osäkerheten,
magkni-pet. Hade han varit ärlig skulle han ha kommit åkande i bil,
iförd den pärlgrå jaquette-kostymen, lackskor och cylinder
och spanskrörskäppen med silverkryckan, och helst med en
guldskylt på bröstet: Pappersskurken Gustav Napoleon
Frånberg, chef för banditbolaget Polcirkeln.
Frånberg drog på mun åt synen, fick en armbåge i sidan
och återvände till verkligheten. Han såg sig omkring inne i
hallen.
Jaså, detta var templet? Folkets tempel, där den nye guden
skulle födas? Det såg inte så tokigt ut. Till och med
garderob hade man, med nummer. En del tog av sig ytterkläderna,
men flertalet slukades med kläderna på av dörrar och
trappuppgångar. Frånberg hade inte en aning om vart han skulle
gå. Sorlet och den feta luften där inne gjorde honom också
lite vimmelkantig, och han såg sig hjälplöst omkring på
sals-numren och de svarta målade händerna, som visade vägen
till hemligheterna i labyrinten. Han följde med en del av
strömmen och kom in i en sal fullpackad med människor,
där en talare förgäves försökte göra sig hörd. Frånberg
lyssnade några minuter, begrep ingenting och trängde sig ut i
hallen igen.
Folkmassan där ute tycktes under den korta tiden ha råkat
i kok av osynlig eld. Det gnistrade och sprakade överallt och
koncentrerade sig huvudsakligen borta till höger kring några
stora svarta slokhattar. Sorlet bubblade och steg, enstaka
röster började göra sig hörda, röster med vrede, hat och
hot-fyllda tonfall, som stegrades till ett vilt brus, ur vilket till sist
höjdes en genomträngande skarp röst, som skar som en kniv
genom det orediga stimmet. Samtidigt uppenbarade sig övre
delen av en man över folkmassans huvuden bortåt höger, röd
i ansiktet av ansträngning och med ett väldigt brunt hår och
våldsamt fäktande med armar och hatt. Han slungade ut
några brandfraser om kapitalets förbannelse, möttes med
jubelrop och visslingar, vickade och vacklade i stormen och
drogs ner igen och försvann i masshavet.
Några kvinnor skrek i trängseln, och Frånberg spände
näsborrarna. Det började bli riktigt trevligt. Några ordningsmän
med röda band om armarna uppenbarade sig, klöv folkmas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
