Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frånberg tyckte det lät så intressant att han utan vidare
stack armen under Rundkullens med den naturliga och fräcka
tilltagsenhet, som var ett av hans mest sympatiska och
överraskande drag.
”Kom med, så kan vi språka en stund”, sade han. ”Jag
har ingenting emot att bli lite klokare. Och ni har väl ändå
inte så förfärligt brått.”
Rundkullen följde med, om än utan synbar glädje.
”Vad har ni för jobb annars?” frågade Frånberg familjärt.
”Separator”, svarade Rundkullen entonigt.
Frånberg, som följt med något av händelseutvecklingen och
visste att Separator varit en av källorna till strejken, ville
passa på tillfället att öka sitt vetande och bredde på med sin
bästa lågstockholmska.
”Där hade ni väl sabla kymigt?”
”Nej, utmärkt.”
”Varför strejkade ni då?”
”Därför att vi höll på att bli maskiner själva. Jag har slipat
samma maskindel i sju år, dag efter dag, trehundra dagar i
sju år, tvåtusenetthundra dagar samma metallbit, som kom in
grå och skorvig och gick ifrån mig blank och skinande;
tvåtusenetthundra dagar tio timmar om dagen det är tjugoettusen
timmar det, samma slags bit från morgon till kväll. — Vad
jobbar ni själv med?” frågade Rundkullen tvärt.
”Pa —.” Frånberg fick ett hostanfall. Han hade så när sagt
papper.
”Jag, jag jobbar i lite av varje. Sist var jag på Södra varvet”,
svängde han till med.
Där brukade han nämligen ha sin ångjakt på slip, och
därför var han inte alldeles oerfaren ifall den andre skulle
gå in på detaljfrågor.
Men Rundkullen tycktes tänka på helt andra saker.
”Ska vi ha oss en bärsa?” föreslog Frånberg, när de gick
förbi ett kafé. ”Jag bjuder.”
”01? Inte finns det öl inte?”
Frånberg förstod genast att han dummat sig.
”Nej det är ju sant. Kaffe då?”
”Kyss till!” svarade Rundkullen.
Kaffet förde dem närmare varann, och trots att kaféet var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
