Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom. Det var ju en fånidealist. Rundkullen förekom
honom. Det drog liksom en aning av ett leende över hans tärda
drag, och hans milda röst sade:
”Ja, tack och godnatt då —”
”Tack själv.”
De nickade åt varann och gick var och en åt sitt håll.
Frånberg var riktigt glad. Det var en ren befrielse att slippa
den där pjollriga kurren, som pratade om det bästa hos
människorna. Som om det någonsin skulle segra! Nej,
människorna är ett pack. Och livets mål är pengar.
När han kom hem åt han nöjd sin goda supé och drack
Vimmerbypilsner. Och se, det var allt ganska gott. Han
slickade sig om mun som en katt som lapat grädde, rapade, tände
en cigarr och steg upp.
Vad skulle han nu göra? Det var visst för tidigt att lägga
sig.
Han tog åt västfickan.
Där fanns ingenting, varken klocka eller kedja.
Han flyttade hastigt handen till högra västfickan. Hade han
stoppat fel? Nej! Hela kedjan var borta.
Frånbergs hand stannade på den feta magen. Han stod
alldeles häpen, fallen från skyarna. Cigarren hängde i
mungipan, och de vattblå glaskulorna stirrade fånigt framför sig.
Så började magen rycka smått; det övergick i konvulsioner,
och så på en gång flög cigarren ur munnen på honom och han
började skratta, storskratta, gapskratta, medan han höll sig
om magen. Så ont gjorde det.
”Det bästa hos människan!” bullrade han och letade rätt
på den trasiga cigarren och slängde den på rökbordet.
Det bästa! Haha!
Ja, men kanske jag ändå gör honom orätt, hejdade han sig.
Kanske någon av kafégästerna. — Han hade ju känt händer
famla på sig, när de trängde sig ut.
Frånberg blev aldrig klok på saken. Han fick också annat
att tänka på. Strejken förvärrades, det blev
sammandrabbningar med polisen utanför Folkets hus. Papperen dalade dag
för dag, och till sist stod Frånberg inför den enda utvägen
att sälja till vilket pris som helst för att rädda vad som räddas
kunde. Han visste inte att man snart skulle nå vändpunkten,
då förlikningen skulle ske och storstrejken spricka sönder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
