Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nar. En slättoppare låg stilla under Blidölandet med stelnade
bronssegel, och strax nedanför Eriks villa slantade två män,
den ene barhuvad och den andre i halmhatt, långsamt fram
efter vasskanten med en grön sump. Det syntes mycket tydligt
hur slantbetets mört blixtrade till för varje dopp innan det
tog vatten, och rörelsen töjde ut sig över ytan i blanka och
allt större guldringar med grönt inslag av sumpen. En stor,
barlastad ångare med eldröd vattengång och svart, knollrig rök
efter sig stånkade förbi på utgående, med propellern
snurrande otillåtligt högt i luften och vispade rödvinsfärgat skum
efter sig.
Det var mycket vackert alltsammans. Alldeles som på en
tavla. Erik kände en stor och outredd tillfredsställelse med
tillvaron. Middagen hade varit lagom utsökt med
smörgåsbord, inkokt lax, kronärtskockor, fläskkotletter, jordgubbar
och camembert. Nu njöt Erik och fru Hisselhorn av kaffet och
likörerna. Fru Hisselhorn låg utsträckt i vilstolen med ena
benet på det andra och blossade vårdslöst på cigarretten,
medan Erik hade den dubbla njutningen av att småpyra en
havanna och drömma vidare uppåt fru Hisselhorns ena skära
silkesstrumpa, som inneslöt ett onekligen mycket välformat
ben, där det vårdslöst och inte helt utan avsikt stack fram
under den ljusa chiffonklänningen i ett burr av i vanliga fall
ej synliga spetsar.
Det var en sådan där ljuvlig lördagssommaraftonstämning
ute i skärgården, då allt är frid och människorna en god vilja
och de enda levande varelser som lider tycks vara de gäddor
som råkar ut för slantande stockholmsherrar, som mordiska
kommit ut med middagsbåten för att förstöra fisket för
skär-gårdsborna.
De båda drömmande människorna vid kaffet väcktes av ett
plaskande ute vid fisksumpen nedanför dem. Eriks blick
släppte fru Hisselhorns silkesstrumpa och vändes
middags-trött neråt vasskanten. Den barhuvade mannen hade just
fått håven under gäddan och slängde den ombord i sumpen
med ett vant kast.
”Nu fick de en till”, sade Erik.
Fru Hisselhorn kisade till, drog ner klänningen en
millimeter, röck till sig en päronkart från spaljén bakom dem,
tittade på den och svarade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
