Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Vart ska du nu ta vägen?” frågade fru Hisselhorn, när
Erik reste sig.
”Jag undrar om det går någon båt in i kväll”, halkade det
ur Erik, utan att han tänkt på följderna av ett så oförsiktigt
yttrande.
Silkesstrumpan försvann, och fru Hisselhorn for upp och
ställde sig med lysande ögon framför honom.
”Du menar väl inte att du tänker fara till stan i kväll?”
frågade hon vasst.
”Jo visst menar jag det. Om det går någon båt.”
Han förstod det outsagda som låg på hennes läppar och
tilläde: ”Du kan väl stanna för det. Jag är ute igen i
övermorgon.”
Nej tack, det ville hon visst inte. Skulle hon vara där
ensam med pigorna? Vad skulle folk tro!
Ja, det fick hon göra som hon ville. Han måste resa till
stan för att ta rätt på hur det stod till med den där historien.
Man fick vara ute i tid om man skulle slå ner Frånbergs
rackerier.
Ja, men han visste väl att alla människor vår bortresta på
söndagen. Visste han inte det? Åjo, det gjorde han nog. Nu
skulle han inte vara dum! De skulle ju ut och segla i morgon,
hade redan beställt båt, och på kvällen skulle de dansa på
societeten. Hade han glömt bort det alltsammans, allt vad han
lovat henne, allt–-?
Hon gick honom så tätt på livet att han kände de mjuka
konturerna av henne.
Han tänkte på silkesstrumpan och så vidare och stannade.
Men det blev inte den rätta fläkten över hennes
Furusunds-besök. Söndagen var tråkig rent ut. Erik tänkte hela tiden på
avräkningsnotan och följderna av att vägra att betala den.
Han såg stämplar och courtage i gröngräset, i vattnet, på
himlen och till och med bland rädisorna i supén.
Han var riktigt glad när han for in till stan ensam på
måndagsmorgonen, sedan han lämnat henne sovande att ta en
senare båt.
Frånberg hade nyss kommit ner på kontoret, när Valerius
anmäldes och steg in.
”Nej, se god dag, käre bror”, sa bankirchefen och gick
Valerius till mötes med framskjuten mage, utsträckta händer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
