- Project Runeberg -  Malm / 3. Spelarna /
88

(1914-1919) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— till och med de vattblå glaskulorna tycktes vilja tränga
längre ut ur huvudet i överansträngd, tillmötesgående
hjärtlighet.

Valerius blev dubbelt försiktig och hälsade kallt.

Frånberg drog genast in allting, mage, händer och ögon.
Jaså, du vill bråka, tänkte han.

”Sätt dig, käre bror! Vad du har blivit brun! Jo, det är
somliga som får ligga på landet och moja sig i dessa tider,
medan vi andra stackare —”

Just då hade Valerius hunnit knäppa upp rocken och ta
fram plånboken. Vid ordet stackare var det lagom för honom
att sträcka fram avräkningsnotan till Frånberg.

”Jaså”, sade denne utan att låta sig bekomma, ”du
kommer för att betala, käre Erik. Javisst, det hade jag glömt
bort.”

Jo, det har du nog, sköne pojke, tänkte Erik, men han sade
bara:

”Vad menar du med den där notan. Jag har inte köpt några
grängare.”

Erik såg fast på honom.

”Kors, har du inte det? Jag tyckte jag–-vänta ett

ögonblick.”

Han ringde två gånger. En ljus, ung man med pincené och
små morrmustascher blev synlig i dörren.

”Köpte vi några grängare åt direktör Valerius i fredags?”
frågade Frånberg med oklanderligt sanningsverkande tonfall.

”Ja, bankirn. Hundra stycken. Direktör Valerius beställde
själv.”

”Jag?”

Eriks röst var mer än häpen. Den lät arg.

”Ja, jag tyckte också jag mindes det”, utlät sig Frånberg.
”Jo visst, nu minns jag tydligt, jag ringde ut till dig på
Fårösund och du svarade ja, när jag frågade om det var avgjort
att du ville köpa.”

Erik blev röd under den bruna hyn. Det var då det
oförskämdaste han någonsin hört. Jag måste vara lugn, annars
dummar jag mig. Det här blir farligt.

”Visst inte”, svarade han överlägset leende. ”Jag sade att jag
kanske skulle köpa, men inte att jag köpte.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:48:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edmalm/3/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free