- Project Runeberg -  Malm / 3. Spelarna /
89

(1914-1919) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Jag fattade det som att du ville köpa”, sade Frånberg.
Glaskulorna kröp in på lur, och ögonlocken fälldes en smula
över dem.

”Och det gjorde herr Åberg också”

Han nickade liksom uppmuntrande åt den unge mannen
vid dörren, tyckte Erik.

”Herr — herr Åberg kan väl inte ha någon uppfattning om
vad vi två talade med varann om i telefon”, sade Erik med
en nedgörande, föraktlig min över ett så kopiöst dumt försök.

Det var så tyst att man kunde hört en knappnål falla eller
en fluga surra, men ingendera begagnade detta dyrbara
till-tälle för att störa tempelfriden i banditbolagets allra heligaste.

Det blev chefen själv som yppade hemligheternas
hemlighet bakom de sju inseglen.

”Jo, det kan han visst det”, sa denne. ”Vi har alltid två
telefonvittnen numera varje gång vi gör upp affärer per
telefon. Folk är så glömska av sig nu för tiden. Vem var det
mer än Åberg i lördags?”

”Johansson”, kom det från den unge mannen som om man
tryckt på en knapp.

”Kalla in Johansson”, kommenderade chefen.

Åberg vände som en robot och gick ut.

Erik började kallsvettas. Det hela var hundra gånger
farligare än han tänkt sig.

”Ja, men det är väl inte din mening?” började han.

”Vi kan ju höra vad Johansson säger”, avböjde Frånberg.
”Jag kan naturligtvis ha missförstått dig, men både Åberg
och Johansson kan inte gärna ha gjort detsamma. Vi har
alltid särkopplingar till var och en.”

Åter öppnades dörren. Åberg och ännu en ung man trädde
in, bockande. De kunde gott ha varit tvillingar. Samma
röd-lätta hy, obestämt ljusa hår, små morrmustascher och raka
i ryggen av svensk gymnastik.

”Minns Johansson om direktör Valerius beställde några
grängare i fredags?”

”Jaa då”, svarade Johansson. ”Hundra stycken. Det hörde
jag tydligt i telefon. Bankiren frågade om det var avgjort,
och då svarade direktören ja.”

Frånberg vinkade ut de båda siamesiska rättstvillingarna
med en nick.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:48:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edmalm/3/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free