Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Betalar du inte får du en stämning på halsen”, sade han.
”Stämning! Stämning!” upprepade Erik och trängde sig
så nära inpå chefen för Polcirkeln att han kände hans runda
mage skrubba mot sig. Det irriterade honom ännu mer.
”Du? Stämning! Ja, gör det! Jag gratulerar dig. Tjockis!
Såna där förbannade storskojare som du skulle allt akta sig
för att få något med rättvisan att göra, hur van du än är att
promenera över gränsen. Stämning! För att jag inte har lust
att betala vad ni skojar ihop med era telefonkopplingar? Ånej,
min gubbe lille, så innerligt dum är ändå inte Erik Valerius,
att han låter sig luras med sådant klingelikling.”
Han måste hämta andan ett ögonblick, och då passade
Gustav Napoleon Frånberg på att göra en djärv framstöt:
”Har du aldrig betalat telefonköp förut?”
Frågan var verkligen lömsk, och Erik gick på huvudet i
ormgropen.
”Jo, det har jag.”
I detsamma märkte han var han fallit och ville rädda sig
upp:
”Men då hade jag också köpt.”
”Det har du nu också fast du inte vet av det eller inte vill
kännas vid det längre. Av vilken orsak vet jag inte. Kanske
för att grängarna ramlat ytterligare sedan i fredags.”
Förolämpningen var så grov att Erik uppfattade den, hur
ond han än var, och så brast det löst på fullt allvar med
allehanda okvädinsord, som steg upp ur dolda skrymslen och
vrår i hans hjärnkammare. Han hämtade fram alla gamla
synder, som Frånberg med mer eller mindre sanning begått
mot Valerius; han drog fram fallet med Anna och hur han
lurat och bedragit ”en vän på det käraste han ägde”; ur
minnets kvalfulla djup fiskade han upp alla skändligheter som
han hört talas om och serverade dem i hela deras naturliga
hemskhet, han tog fram tidningsnotiser och gemensamma
vänners små skumraskförtroligheter, avgivna under
tysthetslöfte; han körde fram det de grova artilleriet i form av
bankhistorien och den fingerade stämningen den gången, bröstade
av och gav honom en salva av otidigheter, som skulle
kommit vilken annan som helst än chefen för banditbolaget
Polcirkeln att vackla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
