Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högsta hugg och den andra oavbrutet tryckte på ringledningens
knapp på skrivbordet.
Valerius stod skälvande av raseri med linjal i hand, tydligen
i begrepp att göra en till synes fruktansvärt farlig kringgående
rörelse runt skrivbordet framåt fönstret för att angripa
fienden i flanken, men han hade fastnat i papperskorgen med
ena benet och sparkade argt i detta oförmodade hinder. Hans
ena kind brann onaturligt röd, och linjalen kunde gott vara
en dyrt förvärvad trofé från fienden, sedan denne begagnat
linjalen att göra slag i saken på något oväntat sätt. När
personalen kom inrusande lyckades Valerius bli fri från det
förrädiska hindret och sände papperskorgen med hela dess
innehåll utåt golvet med en spark så att alla papperslapparna
singlade ut som jättestora snöflingor över axminstermattan.
”Kör ut karln!” sade Gustav Napoleon Frånberg och
sänkte brevöppnaren.
Ingen av personalen rörde sig. Valerius’ linjal såg rätt
obehaglig ut.
Till slut tog vittnet Johansson ett modigt steg framåt.
”Rör mig inte”, sade Valerius med hes röst och
förnimbart hot. Ingen gjorde något försök att röra sig vidare.
Valerius slängde linjalen ifrån sig, sökte ett ögonblick med
blicken efter hatten och handskarna, fann dem i
skinnsoffhör-nan, gick fram och tog dem, satte hatten på huvudet, letade
ett ögonblick efter någonting, fick syn på det sökta bakom
soffan, böjde sig ner efter käppen, höjde den och
kommenderade, alldeles som regissören när stycket kan börja och allt
är klart, det enda ordet:
”Plats!”
Personalen sprack i två delar, och ut gick Valerius med
hatten i nacken, käppen med silverkryckan till väders som
en segerörn, men med stora, gråa dammfläckar bakpå den
nypressade blå kavajkostymen, som om han inte hela tiden
suttit på en stol.
Han kände sig fortfarande segerstolt när han kom ner på
gatan. Det var en viss sval, befriande känsla att ha fått ge
Frånberg en ordentlig lärxa en gång. Ja, han kände sig ha
fullgjort en helig mission och förrättat den straffande ängelns
verk. Men han hade inte gått många steg förrän en gammal
fin herre, som såg ut som fransk marskalk med det spetsiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
