Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade sylfider i glitter, kosackflickor i åtsittande benkläder och
röda stövlar; nunnor, över vilkas brist på kläder under doket
en priorinna skulle ha korsat sig sju sinom sjuttio gånger;
nymfer, vilkas enda dräkt tycktes bestå av kristalliserade
vattendroppar; bajadärer, som visade sitt eget skinn lika obetäckt
som tamburinernas; fjärilar med guldvingar och silverben,
och fiskarflickor klädda i bara nät, kring vilka frackarna
särskilt stimmade. Någon större växling visades inte.
Karaktärsmasker syntes knappt till. Det skulle då varit en kvinna klädd
i helt svart trikå med en näpen liten likkista på huvudet eller
en gräshoppa i ettrigt grön, stramt åtsittande trikå, som
skuttade omkring bland frackarna och hälsades med jubelrop
varhelst hon slog ner, vilket mest tycktes vara i knät på de
sittande, äldre herrarna. Colombine Lotten Brunnström kände
sig ohjälpligt på efterkälken. Och ändå hade hon funderat
på förut om inte hennes klänning var för kort. Hon ångrade
sig nästan, mest kanske därför att Erik syntes så upptagen
av att se på maskerna.
En kvinnlig domino i violett siden strök alldeles förbi dem.
Det blänkte till under masken.
”Goddag, sötnos!” sade hon och slog Erik lätt på kinden
med solfjädern, i det hon gled förbi. ”Är du nu ute och
slarvar igen?”
”Tack, älskling. Alldeles som du”, svarade Erik lätt.
”Vem var det?” sporde Lotten svartsjukt.
”Ja, den som visste det”, sade Erik.
Något kittlade Lotten långt ner på ryggen. Hon vände sig
snabbt om. Där stod en grinande, gulblek äldre herre med
grå mustascher, hatten på, cigarr i mungipan, ett stort
fikonblad dinglade nedanför magen, och han höll något som såg
ut som en taktpinne i handen.
”Nu börjas musiken, lilla Colombine”, sade han och
trängde sig förbi dem och blåste i taktpinnen så att en orm sköt
ut från den med ett väsande, som framkallade ett par vilda
skrik från de närmaste damerna.
”Direkt från paradiset!” vrålade han förtjust.
”Varför har du inte äpplet med dig då, gamle Adam?”
ropade en röst i massan.
”Nej, det snöt Eva”, svarade den gulbleke. ”Eva! Eva!”
skrek han gällt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
