Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Han letar efter sin halva”, föreslog en röst.
”Helan går!” försökte en röst börja sjunga på välkänd
melodi. Och så skrattade man.
Det var förfärligt kvickt alltsammans. Svenskt
maskerad-kvickt.
”Kom så dansar vi”, sade Lotten och drog Erik med sig in
i guldsalen.
Det var lättare sagt än gjort. Nästan hela salen var en enda
stor röra, där det inte fanns en möjlighet till ordentlig dans
utan huvudändamålet tycktes vara att nypas kärvänligt,
kramas och smekas. Endast mitt i salen rörde sig de dansande
någorlunda drägligt med en ansats till någonting som skulle
föreställa onestep, och varifrån enstaka par då och då djärvt
bröt sig in i massan och försökte plöja sig väg. Det hela var
yrsel, virvlande vansinne under skratt, rop och skrik, och
både Lotten och Erik ledsnade snart för att i stället söka
sig in till småborden och champagnen.
Något ensamt bord kunde de inte få utan slog sig ner bland
några glada herrar som Erik kände, och som hälsade hans
Colombine med stormande jubel. Man störtade i sig några
glas champis, och sedan bjöd en lång mörk herre upp Lotten.
Han såg rasande bra ut. Hon såg frågande på Erik. Han
nickade uppmuntrande:
”Roa dig bara!”
”Var har du fått tag i den där?” sporde en av herrarna,
sedan Lotten försvunnit med sin kavaljer.
Erik såg hemlighetsfull ut. Dessutom hade han tillräckligt
med att betrakta en Maria Stuart i svart sammet och med ett
charmant vitt pärlband om halsen, som just seglade förbi
med en flintskallig herre under armen och som såg intensivt
på honom under masken. Erik blev högst orolig. Han tyckte
sig känna igen figuren. Men det var inte möjligt att Anna
var där! Efter ett par steg vände Maria Stuart på huvudet.
Hon liksom nickade. Erik tövade en sekund. Så reste han sig
och följde efter. Den flintskallige kurtiserade henne våldsamt,
där han gick med armen om livet på henne.
Erik kände sig ytterligt förorättad. Hur vågade den
drum-meln?
Han trängde på efter dem och försökte komma i närheten,
men det var omöjligt. Där drog en långdans upprymda frac-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
