Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag skriver inte på något”, sade han envist.
”Det behövs inte. Jag ville bara visa det, för det betyder
att den som innehar brevet också är ägare till det. Se där,
stoppa på sig det nu. Nu innehar syster Hansson det”, slöt
Valerius och stoppade aktien innanför långrocken på
Hansson.
Hansson muttrade något ohörbart, tog sin hink och gick.
Märkvärdigt nog blev förhållandet mellan Valerius och
Hansson betydligt sämre. Det gick flera dagar utan att de gamla
samtalen kom igång. En dag kom han inte in till Valerius
förrän framåt middagstiden. Valerius var så pass bra att han
kunde sitta uppe och läsa framme vid fönstret. Hansson såg
ännu mer grubblande ut än vanligt, och det första han
gjorde var att tala om att han inte fått en blund i ögonen för det
där ”välsignade papperet” utan legat på det som hönan på ett
ägg. Nu ville han fråga om han inte ville byta ut det och
ge honom kontanter i stället. Det ville Valerius gärna. Han
skrev ut en check och skickade en av systrarna till banken,
då hon skulle ut och hämta frisk luft. På eftermiddagen
kallade han till sig Hansson och gav honom pengarna. Denne
räknade dem omsorgsfullt flera gånger. För var gång såg han
mer överraskad ut.
”Det är för mycket”, sade han till slut och lade några
sedlar och kronor i fönsterposten framför Valerius. ”Direktörn
sa att den var värd tretusen, men här är ju
tretusenetthundra-femtiofem.”
Valerius skrattade till.
”Ja, det var då det. Häromdagen. Men sen dess har den
stigit.”
”Stigit?”
Hanssons filosofansikte blev ett enda stort frågetecken.
”Ja”, sade Valerius. ”Aktierna har stigit med trettioen
kronor per styck sen i måndags. Var glad åt det, Hansson. De
kunde lika väl ha fallit. Var så god!”
Han räckte sedlarna till Hansson. Denne tog dem och såg
på dem och från dem på Valerius.
Frågetecknet löste sig så småningom i Hanssons ansikte,
munnen blev bredare, ögonen krympte, och så kom som en
åskskräll ett befriande skratt, som skakade hela den långa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
