Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
moraliseras av att se hur penningen, kraften och ungdomen
galnades.
Maskinisten fick en arm avslagen av vevstaken en gång i
juli, men annars förlöpte veckorna härligt. Aldrig stod det ett
moln på himlen. Solljuset dröp kring kobbar och skär, och
blev man för varm störtade man sig i havet. Valerius själv
for aldrig till staden. Han tog bara fatt på telefon när han
kom iland och gav bud åt sina mäklare.
Jorden var härlig. Världen skön. En dåre den som inte grep
efter livets frukt och sög den ut till sista droppen. Varför
skulle man grubbla över skuggor? Kom det en storm gick man
in i lä bakom en holme, och sen, när ovädret dragit över,
stack man ut till havs igen eller snurrade in till hotellen i
Sandhamn, Furusund eller Dalarö, tog sig en
champagnemiddag, dansade i societetssalongen, flirtade i månskenet och
for till nya fröjder. Tidningar lästes mer sällan, och fick man
dem hoppade man över ledarna och politikkäbblet och tog
börsnoteringarna. Det blev så hett till slut att man inte ens
iddes fara omkring längre. Man ankrade i Sandhamnsleden
och slog sig till ro på hotellet.
Här samlade Valerius en utsökt krets omkring sig. Där fanns
teaterfolk, finansiärer, konstnärer och flera generalkonsuler
än den iberiske.
En söndag såg Valerius Anna ombord på lustbåten, som
stack ut till havs, men han kände ingen håg att uppsöka
henne. Han hjärna brann i glädjerus. Hon var en fläck som
passerade förbi, ingenting annat, och när iberiske generalkonsuln
var oförsiktig nog att mitt i det glada sällskapet vid bryggan
med hög röst utbrista: ”Var det inte din före detta?”, då
svarade Valerius bara: ”Jo, det såg nästan så ut.”
Hetare och hetare blev sommaren. Alla människor pustade
och klagade där ute vid Sandhamn. Herrarna gick omkring i
skjorta, sidenskärp, vita byxor och skor, och damernas blusar
blev allt genomskinligare för varje dag. Det hela kokade, och
nätterna brann. Aldrig hade man varit med om en sådan
sommar. Och likadant lästes utifrån. Jorden höll på att torka
ut i feberhetta. Mitt i hettan small ett skott på en ärkehertig
nere på Balkan. Knallen genljöd i tidningarna, och
finansgenierna ute i Sandhamn hade färfärligt roligt åt iberiske
generalkonsulns enda monumentala kvickhet under sommaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
