Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flesta seglarna man körde förbi med sprutande fart låg stilla
på bleket med segel i topp.
När man körde in i Malmö hamn och steg i land en
förmiddag blev det dubbelt värre. Luften stod riktigt brännhet
mellan husraderna, och människorna trängdes i skuggan. Hela
fyrväpplingen från Svalan for till utställningen i vita kläder
och afrikanska solhjälmar, som man lyckades komma över i
en butik. Brända av sol var de förut. Nu tog de sig riktigt
utländskt stiliga ut, och de kände sig som nabober där de
ilade ut i bil till Baltiskan. Först blev det en hejdundrande
frukost med alla möjliga delikatesser. Sedan kastade de sig in i
utställningslivet och levde tokiga på alla folknöjen av mer
eller mindre primitiv natur, med ringkastning, skjutbanor,
rutschåkning och karusell. De verkliga utställningsföremålen
tog de däremot tämligen lätt. Man var ju där för att roa sig
och inte för att lära. Endast Efraim Karlsson tog saken lite
mer högtidligt och lyckades verkligen få dem att öda bort
tio minuter framför hans Manodrittabolags utställning. Nästa
förmiddag skrattade de sig igenom den ryska, symboliska
utställningen men ägnade inte ett ögonkast åt Repin, som
hängde i rummet bredvid. Allt gick under högtryck. Man hade
inte tid att reflektera. Och förföll de stundtals att tänka på
något allvarligt, så var det bara kursfallen som sysselsatte
dem. Iberiske generalkonsuln började bli betänksam. Han
hade sina mystiska försänkningar, och telegram som
returne-rats från konsulatet i Stockholm gjorde honom oroligare dag
för dag. Han började tala om att man kanske ändå inte skulle
vara för säker på att bullret nere på Balkan slutade väl.
Österrikes ultimatum var verkligen allvarligt, och ingen kunde veta
hur det slöt. Björk ställde sig också på hans sida och manade
till försiktighet. Hela bolaget ”Princip” kunde stå på huvudet
om det verkligen tog eld där ute. Grängarna hade åkt ner i
femhundrafemtio, och det började på att knipa med
högbelåningarna.
Valerius visste varken ut eller in. Han hade råkat i ett
andligt dödvatten, om det nu var den odrägliga hettan eller
känslan av att han satt allt på ett kort. Hela hans förmögenhet stod
inne på grängare. Den ende som höll humöret uppe fullt var
Efraim Karlsson.
5 — Spelarna
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
