Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men fram på dagen när de träffades, sedan damerna vilat
lite och gjort sig i ordning, sökte de genast varandras sällskap
och följdes ständigt åt på hela utställningen. Det fanns någon
hemlig kemisk frändskap mellan dem, som drog dem till
varandra och yrkade på förening. Det började med att ögonen
sökte varandras djup, först oreflekterat, sedan som på
ömsesidig befallning, därefter blev det snuddningar med händer
och armar mot varann, så tryckningar och förstulna famntag
inne i trängseln i folkmassan, där ingen märkte det, och
sedan fram på kvällen sprang frändskapen över i en lågande
kyss, när de kommit lite efter de andra och en
utställnings-byggnad gav dem ett välvilligt lagom mörker.
Svårigheten var med generalkonsulinnan. Hon höll ögonen
på sin väninna, av vilka orsaker det än kunde ha varit.
”Kära Ellen”, lät det ofta, ”vart tar du vägen? Du
försvinner jämt med direktör Valerius!”
”Ja, här är så mycket att se, snälla Berta. Man får passa
på, kära du, om man ska få något med.”
Hon knep samtidigt Valerius oförmärkt i armen.
”Bäst det är så smäller det, och så får vi ge oss iväg.”
”Att du kan säga något så förskräckligt!”
Hon såg på mannen.
”Fasligt vad du ser högtidligt ut, Axel. Du tror väl inte att
vi får krig? Gör du det, Axel? Ja, för då reser jag hem med
detsamma.”
Generalkonsuln visste inte vad han skulle svara men såg
inte odelat ledsen ut vid tanken på möjligheten att åter kunna
bli gräsänkling. Efraim Karlsson räddade situationen på sitt
säregna vis.
”Axel har slarvat för mycket här nere, det är hela saken.”
Varefter generalkonsulsparet började fördjupa sig i en privat
uppgörelse, som slutade med att fru Krohn tillkallades som
hjälp och all vidare känselöverföring mellan henne och
Valerius avbröts till sorg för båda parterna, som flera gånger
senare på kvällen försökte få tillfälle att bli ensamma men
snöpligt misslyckades.
Valerius gick och lade sig i sitt ungkarlsrum på hotellet,
full av oro och drömmar, och när han vaknade på morgonen
var han på ett miserabelt humör. Den förste han fick se när
han kom ner för att frukostera var generalkonsuln, som också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
