Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg ut att ha haft en orolig natt. Han hade liksom krympt
sedan gårdagen, och den grå kavajkostymen hängde slappt
omkring honom, där han satt och försökte hämta krafter av
frukosten. Bredvid sig på bordet hade han en hel knippa
telegram, som han skyndsamt stoppade undan när Valerius
kom.
”Är det några nyheter?” frågade Valerius medlidsamt
”Alltid finns det något”, svarade generalkonsuln
undvikande. ”Vi reser i kväll”, tilläde han stilla.
Valerius förstod med detsamma vem det var som kallades
för ”vi”.
”Är konsulinnan dålig?” kunde han inte återhålla.
Generalkonsuln svarade inte, mumlade bara någonting om
att det var hög tid att komma härifrån.
”Reser fru Krohn också?” for det ur Valerius.
”Ja, naturligtvis. Berta och hon är oskiljaktiga för tillfället,
så länge det nu varar. Ingen människa blir klok på
fruntimmer!”
Denna djupa och ovanliga sentens log Valerius
obarmhärtigt åt. Han funderade bara över hur han skulle få fru Krohn
att stanna.
Jag måste sätta i på en ordentlig middag ute på
utställningen. Det är enda sättet, tänkte han.
Han gick genast och ringde ut till hovmästarn. Det skulle
vara något alldeles utsökt. Inte någon fråga om vad det
kostade. Det bästa hovmästarn kan skaffa! Det bästa!
Middagen avåts rätt tidigt eftersom generalkonsulns skulle
resa. Valerius höll vackra tal om kvinnan, livets pärla,
mänsklighetens blomma, med tydlig adress till fru Krohn, som också
fattade det så. När han så slutade med att uttrycka hela
sällskapets — åtminstone de manligas — varmaste hopp om att
den skönaste juvelen i kretsen inte skulle brytas ut, var det
inte svårt att övertala fru Krohn att stanna.
Efraim Karlsson åtog sig genast att sälja hennes redan
köpta biljett så att det inte skulle bli någon ekonomisk
förlust.
”Alla människor reser ju härifrån nu, så det är ingen konst
att bli av med den.”
”De är rädda för kriget?” frågade Björk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
