Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han kände en fot försiktigt stryka mot sin. Han flyttade
varligt sin. Nu kände han rundningen av ett ben.
En rungande skrattsalva från ett bord bredvid gav en fond
av tokig glädje, backanal. Han såg ett ögonblick på fru Krohn.
Hon uppsnappade blicken och såg bort igen. Så tryckte han
tillbaka. Ett svagt leende gled över hennes läppar–-
En röst hördes ropa nere på planen, först oartikulerat,
sedan högre och högre, medan man såg tidningar liksom stiga
upp ur massan där nere och slås ut till vita fåglar, som höll
sig stilla svävande i luften.
”Vad är det han skriker om?” frågade Björk.
Alla lyssnade. Nu hördes rösten tydligt:
”Tyskland förklarar Ryssland krig! — Frankrike
mobiliserar! — Sverige har —!”
Efraim Karlsson rusade upp. Ett glas trillade omkull, for
ner och gick i kras, och utför trappan störtade Efraim,
kastade sig in i massan och fick sig en tidning. De andra såg
honom sluka nyheterna på stående fot. Så kom han långsamt
uppför trappan.
”Är det sanning?” frågade Björk och röck åt sig tidningen.
”Ruinerade”, sade Efraim och sjönk ner på stolen.
Valerius, som släppt fotkontakten med fru Krohn redan
när Efraim rusat upp, sade lugnt fast han bleknade
märkbart: ”Inte är det sagt att vi kommer med för det!”
Björk läste uppmärksamt. Han såg ut som om han tog ut
bestick på ett sjökort. Fru Krohn hade plötsligt fått något att
syssla med på hatten och plockade nervöst på en stor vallmo
på dess vänstra sida. Efraim hade sjunkit ihop med huvudet
i händerna, och Valerius såg sträng och högtidlig ut.
Underligt. Hela människomassan där nere hade plötsligt
stämt ner tonen. Man hörde tidningar prassla och ett halvhögt
mummel, och flatskrattet på verandan hade tystnad tvärt som
om det kvävts i ett enda tag.
Efraim reste upp huvudet.
”Betala!” ropade han och knackade i bordet. ”Jag måste
genast ge mig iväg till Stockholm”, sade han förklarande.
”Ja, om du får biljett ja”, inflikade Björk. ”Nu kastar sig
alla människor på tågen.”
”Ska du inte åka med oss?” frågade Valerius. ”Vi kan ju
köra om några timmar redan.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
