- Project Runeberg -  Malm / 3. Spelarna /
137

(1914-1919) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Tack du, och bli uppsnappad på vägen! Ånej, man vet
väl vad man gör. Gör som jag du och ta tåget i stället.”

Valerius betänkte sig några sekunder. Så frågade han:

”Kan du Björk köra båten ensam hem med gastarna och
maskinisten?”

Björks ögon lyste. ”Kan?” sade han. ”Det ska bli riktigt
livat.”

”Skaffa en biljett åt mig också då”, ropade Valerius efter
Efraim, som redan var på väg till telefonkiosken.

”Ingen bryr sig om mig?” sade fru Krohn. Hon var röd av
förtrytelse.

”Förlåt”, sade Valerius. ”Jag tror det är bäst ni stannar till
i morgon. Jag ska styra om biljett vid station.”

Han knackade igen och fick äntligen betala. Den tyska
uppasserskan hade tårar i ögonen.

”Ach, was fur ein Ungluck”, stammade hon när Björk
frågade henne vad hon tyckte om det som hänt.

Björk erbjöd sig att skjutsa fru Krohn till hotellet, men
Valerius satt kvar för att vänta på Efraim.

Han satt fullständigt apatisk. Det kändes alldeles som om
han fått ett slag i huvudet av en järnstång, och hans hjärna
malde bara ett enda litet ord, malde Efraims ord om och om
igen i en hopplös, seg, tung ton — ruinerad — ruinerad —
ruinerad.

Efraim kom tillbaka ännu blekare. Det fanns ingen
möjlighet att komma fram till järnvägsstation. Ingen svarade. De
fick fatt i en bil och jagade som galningar in till staden med
löfte om rikliga drickspengar. Vid järnvägen var det redan
proppfullt, med en lång kö som ringlade sig ut på gatan. Det
fanns inget annat att göra än att resignera till dagen därpå.
De körde genast till telegrafen och beordrade mäklarna att
sälja allt som säljas kunde.

Världen störtade samman. Det gällde att rädda några
spillror av lyckans tempel, nåra slantar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:48:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edmalm/3/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free