Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Valerius visste inte om han skulle skratta eller gråta.
Idioter, mumlade han. Han drack ett glas vatten i ilskan, sedan
gick han in och slog sig ner vid skrivbordet och började gräva
bland sina papper. Det var nödvändigt att göra
bouppteckning. Ingen visste hur det skulle sluta om nu också
Frankrike kom med och England och Iitalien och Japan och Kina
och fan och hans mormor.
Tänk att folk skulle ställa till krig! Att de inte kunde ta
mer hänsyn till varandra och till de stackars
pappershand-larna. Vad hade Sverige och svenskarna med utlänningarnas
galenskaper att göra? För naturligtvis skulle Sverige komma
med. Ryssland skulle genast kasta in trupper över Torneå
Någon på tåget hade ju högt och tydligt skränat om att
ryssarna redan hade åttiotusen man vid gränsen. Det vore gjort
i handvändning att ta hela Norrland och malm —
Valerius fick en blodkongestion av skräck. Malmfälten, ja!
Det hade han inte tänkt på förut. Att grängarna ramlat, det
var en självklar sak, men att ryssarna skulle ta malmfälten,
så långt hade han inte hunnit tänka tidigare. Nu kom
realiteterna.
Han reste sig och började vandra i våningen.
Malmfälten, hela underlaget för det lilla han fortfarande
ägde, de kolossala malmfälten högt där uppe i Norden, de
kunde vara bortblåsta på några dagar. Där skulle ryssarna
svärma fram, skära av banan och tränga ända ut till norska
kusten och klippa av hela övre Sverige alldeles som med en
sax. Det dök upp hågkomster hos honom, rester av samtal
med militärer och förståsigpåare, om att Norrland var just
livsnerven i Sverige. Där kunde vi anfallas lättast, och innan
man hann få trupper dit upp vore det för sent att mota ut
ryssen. Bodenfästningen betydde ingenting. Den gick man
omkring och lät ligga
Valerius’ intresse för Norrland jagade upp sig minut för
minut. Han rev fram en gammal^ skolatlas och tittade i den.
Hans ögon såg ovant och häpet på de främmande namnen i
hans eget fosterland. Aldrig hade Sverige synts honom så stort,
avlångt och otympligt. Han fick fram en
kommunikations-tabell från våren och drog fram järn vägskartan. Jaha, d ät
gick banan från Boden norrut. Där låg Gällivare, där en
station som hette Polcirkeln, och där Kiruna. Var det verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
