Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varsammare. Han hade gissat rätt. Han var så nära ruinen
man kunde vänta. Princip-bolaget hade förstört alltsammans
totalt, så som ödets pendel nu svängt. Det var lika så gott att
göra rent hus nu med detsamma och inte vänta på moratoriet.
Vad gör det att du ramlar, talade rösten till honom. Allt
ramlar! Hela världen störtar över ända. Strunt i några
papper! Det stora hypotekslånet som förföll i morgon fick ryka.
Det kunde ingen hjälpa.
Han kalkylerade länge och noga, endast med ett kort
avbrott för att intelefonera ett telegram till pigan i Småland
att genast komma hem. Han tog slutkalkylen med
beundransvärd ro. Han borde ha fyrtioåttatusen kronor kvar, om han
lyckades sälja till de senaste kurserna. Det gjorde ingenting att
fondbörsen var stängd. Alltid fanns det underhandsköpare.
Frågan vara bara om inte också de tappat lusten.
Strax innan han skulle gå ut för att äta hörde han en dörr
knarra i våningen, och ett ögonblick efteråt stod pigan där,
häpen, med hatten på huvudet, och gapade.
”Är direktörn redan hemma!”
Å, så förskräckligt — ett helt dygn hade hon hållit på för
att ta sig hem, folk var rent av tokiga på tåget — hon hade
suttit på kappsäcken i korridoren hela resan — snälla, goa
direktörn, vad ska vi nu ta oss till? — A, så förskräckligt!
Valerius föste ut henne med rådet att skaffa mat och gick
själv ut för att äta.
På gatorna var det ännu värre. Trottoarerna neråt staden
var smockfulla med folk, och restaurangerna omöjliga. Där
fanns inte en plats.
Jag går ner på Grand, tänkte Valerius, där ska jag väl
alltid få ett bord.
Just när han kom ut ur Kungsträdgården hörde han
hurrarop uppåt Norrbro. Han stannade och väntade. Runt om
honom myllrade människorna ivriga, nyfikna och
förväntansfulla. Så kom en landstormstrupp på några hundra man
tågande med packning och gevär. De såg allesammans
strålande glada ut och skrattade brett. Människomassan följde
efter truppen, och Erik drogs med, inte alldeles ofrivilligt. Det
låg något oemotståndligt sugande i skrattet, glädjen och det
taktfasta trampet. Mittför Nationalmuseum steg truppen
ombord på en båt. Valerius trängde sig närmare för att se.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
