Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik vidhöll emellertid sin önskan. Han ville bara betinga sig
någon tid för att realisera sina papper.
Majoren log förstående: ”Jag förstår att det är bistra tider,
käre vän, för alla som handlar med papper. Du får komma
när du vill. Jag ska försöka få iväg dig så långt norrut jag
kan, när du kommer igen. Välkommen åter!”
Majoren vinkade av. Han hade bråttom, ty rummet var
fullt med frivilliga som skulle anmäla sig.
Det tog nära en månad för Valerius att realisera alla
papper, en månad som redan format om världen. Naturligtvis
drog det med sig större förluster än han beräknat. Av hela
den stora förmögenheten fanns endast kvar något över
fyratusen kronor, för lite att leva på men ungefär lagom för att
känna sig manad att kasta loss från allting smått och
gammalt och gå med högrest huvud mot något större och högre.
Men så hade han också köpt sig en skinnväst och ränsel,
en snitsig sportkostym och höga militärkängor, en mauser
och diverse andra ting som kunde anses lämpliga till
utrustning för att försvara fosterlandet.
Han ringde till majoren och förklarade sig beredd. Det kom
några överraskande motfrågor. Kunde han skjuta? Var han
frisk?
Valerius svarade fräckt ja. Det betydde mindre, ansåg han.
Han var en karl till, en man, ett stycke kött och blod bra
nog till hinder.
Majoren frågade om han var beredd att fara redan på
kvällen.
Ja, det var han. Men vart bar det av? Det blev däremot en
hemlighet. Det fick han se längre fram. Han hade bara att
infinna sig vid Norra station klockan sju, helst med skaffning
för fyra, fem dagar.
Valerius skjutsade iväg pigan ut att köpa mat, packade och
var färdig redan vid fyratiden. Han åt en bastant middag,
klädde sig i krigsuniformen, stack till pigan en tusenlapp
med förhållningsorder att spara på den och telefonerade efter
en bil. Pigan grät och jämrade sig över att nu fick hon nog
aldrig se direktörn mer. Han var nog obarmhärtig att svara
henne, att nu var det inte tid att gråta utan att handla.
Han hade aldrig känt sig fri och glad som när bildörren
smällde igen om honom. Nu kastade han loss och gav sig ut i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
