Edward Nonnen. Levnadsteckning / 117 (1925) Author: Johan Fredrik Hallenborg With: Emily E. Nonnen, Emily Nonnen Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Degebergsinstitutets verksamhet under Nonnens ledning - 12. Åren 1851—1853 - Skinners död och den gamla hushållerskans flyttning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TOLVTE KAPITLET.

Åren 1851—1853.

Skinners död och den gamla hushållerskans flyttning.

På våren 1851 avled den trogne Alexander Skinner till
stor sorg för alla på Degeberg och allramest för Nonnen och
hans fru, som i Skinner funnit ej blott en tjänare utan en
verklig vän. Barnen omfattade han med så stort intresse,
som om de varit hans egna.

Skinner fick sitt sista vilorum i den Nonnenska
familjegraven på Rackeby kyrkogård. Den första stora sten han lät
flytta från Degebergs åkerfält lades på hans grav, och på
densamma restes ett järnkors.

I Skinners ställe antogs till inspektor på Degeberg en annan
skotte, vid namn Gibson. Även han var en mycket skicklig
jordbrukare men kunde ej helt fylla Skinners plats. Han
ville bestämma allt själv på gården utan att känna till svenska
förhållanden. Detta gjorde, att Nonnen ej gärna vågade
lämna honom ensam på gården.

Vid samma tidpunkt som ombyte av inspektor måste ske
på Degeberg var den gamla hushållerskan, Mamsell Comstedt,
urståndsatt att längre sköta det stora hushållet där. Ett
trevligt litet hem hade ordnats för henne på Stensholmen (fig. 10).
Hon flyttade dit direkt från kyrkan en söndag utan att först
ha nämnt något därom på Degeberg. Det kändes nämligen
för henne alldeles för svårt att taga avsked av alla i det hem,
där hon varit i 23 år, och som blivit henne så obeskrivligt
kärt. På Stensholmen levde den gamla trotjänarinnan sedan
i lugn och ro till sin död, alltid glad när hon fick besök av sin
käre »patron» eller någon av hans familj.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>