- Project Runeberg -  Spöket på floden. Berättelse från nybyggarlifvet i Kentucky /
14

(1898) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vi måste ställa till så, att vi icke komma dit förrän efter
de två timmarnas förlopp, utan att shavanerna misstänka,
att vi misstänka något. Kan du säga mig, huru det skall
gå till, Dan?»

»Det borde finnas många sätt», svarade den äldre efter
en stunds tystnad; »någon händelse kunde inträffa —

till exempel att någon blefve biten af en skallerorm.»

Kenton såg blinkningen i sin väns ögon, men denne
talade med det största allvar.

»Du vet», sade den yngre, »att jag aldrig sett någon
skallerorm i närheten af klyftan, men det har du; du bör
därför lätt nog kunna få tag på en igen. Alltså ligger det
närmast till hands, att du blir biten. Sedan jag förvissat
mig om att han gjort sin sak bra, kommer jag
händelsevis fram och krossar ormen och sköter sedan om dig —
hallå!»

Båda grepo instinktmässigt sina bössor, ty de hörde
löfven prassla, hvilket bevisade, att någon nalkades. Hade
bullret varit mindre tydligt, skulle de två jägarne hafva rusat
bakom närmaste träd för att söka skydd; men bullret var
alltför tydligt, för att vare sig Boone eller Kenton kunde
misstänka, att det var någon fiende som nalkades. De visste,
att det var en vän — åtminstone någon, af hvilken de icke

hade något att frukta.

Så var det också; ty medan de stirrade mot den punkt,
där de visste att gestalten skulle visa sig, kom herr Altmans
svarte tjänare — Jetro Juggens — gående med bössan slängd
öfver axeln. Först när han gått ytterligare ett dussin steg,
märkte han de två jägarne, som sutto på trädstammen. Då
stannade han plötsligt med ett bestört uttryck i sitt ansikte
och förde den tunga bössan upp till ögat.

»Låt bli det där!» ropade Kenton, oviss, hvad den
tölpige pojken tänkte göra.

»Hallå, massa Kenton, det vara ni, inte sant?» skrek

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eesspoket/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free