Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Inga andra, utom att de’ folk också må bra.»
»Det är dock några nyheter, ehuru endast hvad vi
väntade. Ingenting har händt någon af dem?» frågade
Kenton.
»Ingenting, som mig komma ihåg.»
»Hvar äro de?»
»Ni icke veta?» frågade Jetro i sin tur, förvånad öfver
att han kunde göra en sådan fråga, då han för jämförelsevis
så kort tid sedan skilts från sina vänner. »Hvar ni tro de
vara, massa Kenton?»
»Jag vet, hvar de borde vara», sade gränsjägaren
allvarligt; »de borde vara omkring en half mil nedåt floden
och hålla på att bana sig väg genom skogen till detta träd,
där vi sitta; men jag kunde väl tro, att något hade
händt.»
»Mig hafva sagt, att ingenting händt.»
»Hålla de på att vandra hitåt uppför flodstranden?»
»De sitta stilla på stenar, då mig lämna dem.»
»Hvarför det?»
»Mig tro, de vara trötta, behöfva hvila.»
Kenton såg menande på Boone. Jetros förmodan kunde
icke gärna vara riktig. Det fanns ingen medlem af det lilla
sällskapet, icke ens Agnes Altman eller den endast tioåriga
Mabel Ashbridge, som kunde blifva så trött ens af en
dubbelt så lång promenad, att han kände behof af hvila.
»Kom du af dig själf, eller skickades du hit för att
träffa oss?»
»Mig komma själf, de’ vilja säga, ingen bära mig på
sin rygg, men massa Hastings råda mig gå; säga, han
skola sparka mig, om mig inte göra de’.»
Weber Hastings var en kraftfull medlem af eskorten,
hvilken i Boones frånvaro hade befälet öfver denna.
Jetro Juggens började nu att gifva litet förnuftigare svar
och blef mera allvarlig i sitt sätt.
Ellis, Spöket på floden. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
