Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE KAPITLET.
I skogsbrynet.
pygentons ankomst förorsakade naturligtvis stor rörelse
- bland sällskapet, som rastade på sin väg genom
Ken-tuckyskogen till blockhusfästet.
Icke endast Hastings och de andra spejarne utan äfven
Ashbridges och Altmans samlade sig omkring gränsjägaren för
att höra, hvad han hade att säga och råda med afseende på
deras sätt att gå tillväga.
Herr Ashbridge och hans vän Altman sällade sig till
den grupp, som omgaf den resliga, atletiska gestalten — alla
utom den lilla Mabel Ashbridge, som just höll på att få sin
lilla damm i ordning och ansåg detta mera viktigt än att
lyssna till de äldres samtal.
Weber Hastings’ ord bevisade, att han var lika snabb
som Boone och Kenton att fatta den fara, som hotade
flyktingarna.
»Det är icke långt till blockhusfästet», svarade han på en
fråga af Kenton, »och vi kunde tillryggalägga den på två eller
tre timmar, om rödskinnen bara gåfve oss tillfälle därtill.»
»Hvad var det, som förmådde dig att stanna här,
Weber?»
»Skallerormsklyftan», var svaret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
