- Project Runeberg -  Spöket på floden. Berättelse från nybyggarlifvet i Kentucky /
37

(1898) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som vi minnas, riktade en del af sin uppmärksamhet åt
samma håll. Det är lätt att föreställa sig, hvilka spejarens

känslor skulle hafva varit, om han vändt sina ögon mot

byggnaden just i det ögonblick, då den svarte ynglingen
vände om hörnet och gick fram till dörren.

»De’ vara bra», mumlade Jetro, då han fick se, att
snöret till regeln hängde ut genom dörren; »de’ göra de’
onödigt för mig att sparka in dörren.»

Han grep med ett raskt tag i läderremmen, sköt sakta
dörren inåt och steg, medan hjärtat klappade i något raskare
takt än vanligt, öfver tröskeln.

Lådor af olika storlekar stodo spridda här och där på
golfvet. I närheten af den breda, rymliga spiseln stodo en
mängd krukor, kittlar, verktyg och andra enkla husgeråd,

sådana som våra förfäder brukade. Hela golfvet var så
belamradt, att man endast med stor svårighet kunde röra
sig på det inskränkta utrymmet.

Stegen, som ledde upp till öfre våningen, stod på
sin plats, men blott litet, om ens något hade burits dit

upp. Tiden hade naturligtvis varit för knapp att
med-gifva det.

Jetro tittade ut genom fönstren åt alla håll men kunde
icke upptäcka något oroväckande. Därpå gjorde han, det
må sägas till hans förtjänst, det första förståndiga den dagen;
han drog in regelsträngen, för att icke någon fiende oförmärkt
skulle kunna smyga sig på honom.

Den unge svartingen lät höra ett skrockande, då hans
öga föll på en korg, som innehöll återstoden af det bröd,
som utgjort de flyktande familjernas sista måltid. Sedan
han ställt bössan emot väggen, grep han en välformad bulle,
begrafde sina väldiga, ofördärfvade tänder i den och
mumsade, som om det varit den sötaste och läckraste frukt.
Sträckande ut sig på det hårda golfvet med samma välbe-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eesspoket/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free