- Project Runeberg -  Spöket på floden. Berättelse från nybyggarlifvet i Kentucky /
50

(1898) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Svårigheten är just, att det icke är utan fära att göra
färden dit nu; det hade varit ungefär lika säkert att stanna
i vårt eget hus vid uthuggningen. Vägen för genom en af de
farligaste trakter i Kentucky.»

»Om det är fallet, huru skola vi då komma dit från
blockhusfästet?»

»Det kan ske genom att afvakta ett gynnsamt tillfälle;
ett sådant tillfälle finnes, som du vet, icke för närvarande,
men det kan komma snart. Kenton eller Boone eller några
af deras män skola snart göra sig underrättade därom.»

Agnes tänkte just svara, då en af spejarne, som gick

något framför eller på sidan om dem, upphäfde ett skrik,

som borde hafva hörts på ungefär en mils omkrets. Hans
vänner stannade förskräckta, fattade säkrare tag om sina
gevär och stirrade med förundran på mannen, hvilken [-uppförde-] {+upp-
förde+} sig, som om han varit förryckt.

Han hade kastat bössan åt sidan och tagit upp en tung
gren, med hvilken han bearbetade något, som låg på [-marken.-] {+mar-
ken.+} Det behöfdes blott ett ögonkast från dem, som sprungo

fram till honom, för att se, att det ringlande föremålet var
en jättestor skallerorm. Mannen tycktes vara ursinnig och
fortfor att bearbeta ormen äfven långt efter sedan alla kunde
se, att han var så död, som han kunde bli.

»Hvad tjänar det där till, Jim?» ropade Hastings, som
skyndat tillbaka, då han hörde det vilda skriket; »han är ju
död. Bet han dig?»

»Ja», svarade den andre med rosslande stämma, i det
han stapplade baklänges och sjönk till marken; »han bet

mig två gånger, innan jag såg honom. Det är förbi med

mig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eesspoket/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free