Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvarför de inte vara hyfsadt folk?» frågade han sig
själf, »eller tala amerikanska, så en bildad karl kunna förstå
dem? Mig inte veta, hvad de tala om, å de’ låta, som
om de inte veta de’ själfva.»
Han insåg dock, att ingen omedelbar fara förestod. Ett
dussin kraftiga shavaner skulle icke kunna bryta upp dörren,
och fönstren voro, såsom vi redan påpekat, så smala, att
ingen fullvuxen människa kunde tränga sig igenom dem.
Men i alla fall var något otyg på färde vid ett af de
bortre fönstren — just det, genom hvilket Jetro samma
morgon hade skjutit sitt skott med en så olycklig verkan.
Faran flyttades från dörren till fönstret.
Ynglingen stod midt i det nedre rummet med bössan i
hand och vaktade och lyssnade. Månen stod på himmelen
just så, att den bakre delen af byggnaden upplystes mera
klart än någon af de andra sidorna. Då Jetro
uppmärksamt höll sina blickar riktade åt det hållet, märkte han ett
mörkt föremål, som långsamt skymtade förbi fönstret.
»Hvad för rackartyg detta vara?» mumlade han. »Se
ut som en tomtegubbe, men mig veta de’ vara injan.»
Då föremålet syntes i den osäkra belysningen, var dess
likhet med en indiankrigares hufvud så slående, att hvarje
tvifvel försvann ur Jetro Juggens’ själ.
»De’ mig just vänta på», tänkte han, i det han lyfte
bössan till ögat, tog så godt sikte han kunde i mörkret och
fyrade af.
Knallen af bössan i det tillstängda rummet var så
bedöfvande, att det ringde i hans öron, men han var så
säker på att han skjutit rätt, att han genom röken såg ut
i den månbelysta öppningen för att få se verkan af skottet.
»Mig inte höra något tjut, men förmodligen hans skalle
flyga af, innan han hinna släppa ifrån sig krigstjutet, som
massa Kenton säga, att injanen alltid upphäfva, innan han
få sin sista sjukdom— barmhärtige himmel! Hvad detta vara?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
