- Project Runeberg -  Spöket på floden. Berättelse från nybyggarlifvet i Kentucky /
85

(1898) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

detta ögonblick; hon tviflade i alla fall icke på att han var
där för att bringa fördärf.

Den unga flickan frågade sig själf, om hon skulle
underrätta Georg Ashbridge om hvad hon iakttagit. Han
stödde sig nästan emot hennes armbåge, såsom vi redan
nämnt, och huru kort tiden än varit, hade de redan hunnit
föra ett hviskande samtal.

Men om hon talade eller rörde sig, skulle indianen på
andra sidan stenen genast ana oråd och begifva sig bort.
Det kan tyckas, att detta just borde vara det, som en ung
flicka i hennes läge skulle önska, men Agnes ansåg, att
den uslingen icke borde få undkomma på det sättet,
åtminstone icke utan att han och hans folk hade fått en
välbehöflig läxa. Hon beslöt därför att hålla sig lugn och
vänta på sakens vidare utveckling.

Nästa steg, för hvilket hon beslöt sig, är kanske
utmärkande för hennes ålder och kön, åtminstone var det ett
drag af oförsiktighet, som nästan kan jämföras med den
svaghet hon visade, då hon satte knifven i Panterns hand.
Allt nog, hon beslöt att kasta en blick öfver stenens kant
för att få veta, hvacl shavanen gjorde. Ett tillräckligt starkt
månsken silade sig fram mellan trädgrenarna, för att man
skulle kunna se några steg framför sig. Hon litade på att
hon skulle hinna kasta en hastig blick på sin fiende och
huka sig ned igen, innan denne kunde tillfoga henne
någon skada.

Hennes hjärta klappade litet fortare än vanligt, då hon
så tyst som ett spöke långsamt började höja hufvudet
med ögonen fästa på kanten af klippan, som hon
vidrörde med händerna. Innan ’ hon nått stenens öfverkant,
fick hon se indianen, som var stadd i samma ärende och
lyckligtvis för henne var ett par sekunder i förväg.

Krigarens hjässa med de uppstående örnfjädrarna syntes
såsom en del af själfva mörkret, så otydligt visade sig kon-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eesspoket/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free