- Project Runeberg -  Spöket på floden. Berättelse från nybyggarlifvet i Kentucky /
90

(1898) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hörde honom och skyndade framåt i mörkret för att få
sikte på sin fiende och skjuta. Flyktingen måste hafva
varit lika förtrogen med markens beskaffenhet som hans
förföljare, ty han visade ingen tvekan om den väg han
skulle taga, ej heller gjorde han sig skyldig till något
missgrepp. Han var så nära ena sidan af inhägnaden, att han
endast behöfde springa några steg för, att göra ett hopp
öfver denna. Det var just detta tillfälle, som spejaren
väntat på. I det ögonblick, då indianens kropp sväfvade i
luften, förde han bössan till skuldran och tryckte af.

En blixt, en knall, ett hest skrik, som genljöd i skogen,
och shavanen tumlade framstupa, med händerna upprifvande
löf och jord, och därpå var allt tyst.

»Den där kanaljen borde hafva begripit, att, fastän en

karl råkat att bli biten af en skallerorm och tagit en för
stark dosis motgift, det inte finns något skäl att trampa
honom på tårna och tro, att han glömt, hur det går till att
skjuta af en bössa.»

»Det där gjorde du bra, Jim», anmärkte lugnt Weber
Hastings, som i detta ögonblick kom till hans sida. »Fägnar
mig att se, att du inte glömmer att ladda om så fort
du kan.»

»Det har jag lärt mig för länge sedan; undrar, om

det finns några flera af kanaljerna i grannskapet.»

»Om det finns några, torde de bli litet inbra försiktiga,
men det är icke godi att veta, hvad som härnäst skall

ske — st!»

Genom skogens löfhvalf smögo sig en nattfågels milda,
darrande toner — så svagt, all icke ens spejarens öfvade
öron kunde annat än gissningsvis bestämma afståndet.

»Det är Kenton», sade han hviskande; »jag är mycket
glad däröfver, ty nu kan måhända något göras.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eesspoket/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free