Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTONDE KAPITLET.
Mörka utsikter.
eber Hastings väntade endast några sekunder, sedan
han hört fågelns milda, drillande lockton, innan han
besvarade den med en så noggrann efterhärmning, att man
väl kunde hafva tagit den för ett eko. Detta var
tillräckligt. Ken ton, som trefvade sig fram bland »getingbon»,
såsom han kallade det, och sökte att gäcka shavanerna, hvilka
tycktes vara öfverallt, fann det omöjligt att uppspåra sina
vänner, och därför hade han såsom den sista utvägen
tillgripit en signal, hvilken han visste, att Hastings skulle
förstå, förutsatt att den nådde till hans öron.
Tio minuter senare uppträdde gränsjägaren inom »fästet»
lika Ijudlöst, som om han uppstigit ur själfva jorden. Han
satte sig ned på marken för att rådpläga med Hastings,
sedan hans ankomst blifvit klargjord för de öfriga. Han
skulle gärna hafva talat till dem alla, om det varit möjligt,
men den uppskakande tilldragelsen nyss förut visade, att
icke en enda man kunde undvaras på sin post. Man kunde
aldrig vara säker för shavanernas planer, och endast den
största vaksamhet kunde rädda flyktingarna.
»Hvad tror du om ställningen?» frågade Hastings, så
snart de blifvit ensamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
